Tänkte bara säga att det drygaste med när folk oroar sig över hur det ska gå med mig och bebisen är inte ATT de oroar sig och ifrågasätter saker. Det tycker jag är helt okej och ganska förståeligt i och med att det är en ovanlig, otippad grej.
Det jobbiga är att folk sällan säger MEN HUR SKA DET GÅ ULRIKA? FÖRKLARA! utan de säger bara saker bakom ens rygg som man sedan själv listar ut med sin superhjärna att de säger, och då blir man sur för man får ju ingen chans att just förklara.
Så ni inte fruktar att fråga saker.
0
3 Comments
Varför inte bara konfrontera dessa människor ifråga om saken? Det känns rätt märkligt att läsa typ-anklagelser-som-inte-är-anklagelser eftersom man inte är säker på om det är riktat till en själv eller någon annan.
Och alltså. No offense, men ALLTING går inte att planera. Ingen kan berätta hur det ska gå. Det spelar oftast ingen roll om man har bestämt att göra allt rätt och har en detaljerad niomånadersplan (eller mer), det enda som kan motbevisa andras tvivel är tid. Och det säger jag inte som en av dessa tvivlare, det säger jag som aktiv åskådare av människoliv; jag vet inte hur du är, faktum är, jag vet inte särskilt mycket om dig egentligen och jag håller mig därför undan från att dra förhastade slutsatser om din framtid, men det jag vet är att man övertygar människor med handlingar – inte med ord.
Eh. Förlåt, här kommer jag med deprimerande ord om Alla Människors Egentliga Agnosticism. Hoppas att de du riktade inlägget till skärper sig och talar med dig om saken. Men ja. Du behöver inte förklara dig för alla. Om de som verkligen spelar roll förstår gör det ju detsamma?
Alexandra:
Du har en poäng, eller säkert egentligen flera, jag har inte analyserat deras antal. Huvudskälet till att göra som jag gör är nog att det är så praktiskt för mig. I och med att jag ser den här bloggen som ganska misshandlad ur ett, vad ska man säga, läsarvänlighetsperspektiv får den utnyttjas även till privata vendettor. Det är svårt att konfrontera folk, dels för att jag fortfarande är förbannat svensk (på det sättet önskar jag att jag var mer som du) och därför undviker direkt konflikt, dels för att de flesta jag varit sur på är mycket kvinnliga varelser, och kvinnor psykas bättre genom indirekta intriger än genom direkt konflikt. Indirekt skam- och skuldbeläggande får dem att få dåligt samvete och skämmas; direkt konflikt får dem att gå ihop med varandra och säga "Guuuud, hon var ju ALLDELES för upprörd!"
Men stöter jag ihop med dem kommer jag ju fråga direkt om de är negativa och varför.
Fast anledningen till det här inlägget, var väl ironiskt nog, att jag ville förklara att jag just INTE har några problem när folk berättar vilka tvivel eller synpunkter eller tom kritik de har, som du gör till exempel. Det är givande eftersom det går att bemöta och diskutera och få ut något av. Din kommentar om det non-existenta systerskapet, kvinnor och pedofilbarn var klockren.
Du har rätt i att handling bevisar mest; dock upplever jag att en del av det folk stör sig på är att de tror att jag gör något förhastat, helt enkelt att jag inte har tänkt efter innan. Borde inte då den rimligaste första handlingen att bevisa motsatsen med vara att visa att man faktiskt utfört någon form av tankearbete kring det hela?
Min pojkvän har efter inspektion av mina bloggkommentarer utnämnt dig till en spännande individ som vi egentligen borde träffa. Jag bedyrade att du var intressantare och klipskare än mycket man hittar, plus att du hade mindre av alla dryga grejer som gör att han och jag planerar att emigrera från det här landet.
Du planerar inte att besöka Uppsala eller Umeå den närmaste tiden?
Haha, snällt sagt. Jag tycker att jag är pinsamt svensk. Men det pågår väl en aktiv kamp mot denna svenskhet inom mig, antar jag. Så tack.
Ah, det är rätt i och för sig. Det är antagligen därför jag aldrig kommer överens med dem. Det indirekta är otydligt och jag är inte mycket för vaghet. Särskilt inte när det gäller känslor eller åsikter.
Jag vet. Kommunikation löser allt. ALLT. Den slätar över onödiga negativa åsikter eller känslor eller får dem att verka minst sagt löjliga, inte kanske för att argumenten är hållbara utan snarare för att desto mer man talar, desto mer vet man hur mycket alla parter tänkt till. Och brytt/bryr sig. Och det förstår inte många. Lägg till en gargantuansk rädsla för konflikter som ingrediens och det svenska receptet för feghet är komplett.
Good thing att du försöker motarbeta den, dock. Jag har försökt i åratal men jag är nog alldeles för skrämmande, påflugen och förhastad för att skapa annat än chock.
Ja och nej. Att försvara sig själv bevisar att man förberett sig, inte bara för framtiden, utan för motstånd. Och det kan misstolkas. Men du har framfört dina tankar och planer nu. Ge det lite tid, bara. Let them blow off some steam. När de slutat tjafsa bakom din rygg är de kanske redo att tala med dig om saken. Eller så väntar du ett tag och tar upp saken med dem själv.
Oj. Vad fina ord. Ja du, jag ska till Göteborg för hela nästa vecka och i september flyttar jag till England. Umeå har jag ingen särskild anledning till att besöka men Uppsala köper jag gärna en tur och retur till. Befinner ni er i denna stad mellan den 27:e juni och 10:e september?