sånt som inte får plats i andra kategorier

du du du

juli 2, 2011

Nu är jag hemma igen i Uppsala. Ensam, den här gången. Föräldrarna finns såklart där, men inte barnafadern; han befinner sig längre söderut, på sjukvårdsutbildning med försvaret. Jag har sett fram emot det här stundtals under sommaren, tänkt att jag kommer ha så mycket tid helt plötsligt. Till att arbeta med boken, till att plugga inför hösten, till att träna massor och lära mig språk och läsa hela tiden, alla dessa introverta aktiviteter som då och då bemöts av ett “Men jaaag då? Ska du verkligen lämna mig här helt ensam och övergiven?”.

Och visst ska det bli trevligt, men jag lyckas också alltid glömma det där stora hålet av saknad, av ofullständighet, av ensamhet, när han är borta.
Och känslan av att världen inte riktigt är lika magisk, mest märkligt tom, när han försvunnit.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply