Och så blev det att vila hela dagen igen. Denna tendens att ständigt drabbas av infektioner; jag vill ju plugga och träna!
Undrar om det kan vara kopplat till att jag är född med kejsarsnitt. Det ska visst öka risken för sådant. Är dock rätt nöjd med att ha blivit född över huvud taget, så någon bitterhet om metoden föreligger egentligen inte.
I brist på ork att studera proteinstruktur och enzymkinetik läser jag en biografi över Olof Palme, ser dokumentärer om porrindustrin och survivalismen och läser intressanta bloggar och vetenskapliga artiklar om fetma, om näringslära, och så vidare. Väldigt fascinerande, det där. Maten, vad den gör, och vad (vissa) forskare och medier påstår att den gör, och vilka intressen som styr vilka rekommendationer som ska ges till befolkningen, och så vidare. Det var näringsläran som drog mig in i det biokemiska en gång i tiden, delvis näringsläraren som gjorde att jag slutade på läkarutbildningen och inte på Teknisk fysik (eller för den delen journalisutbildning eller pol.mag.). Men hela fetma- och mathetsdiskussionen är så rolig för att den är så tvärvetenskaplig, om man väljer att intressera sig för det på viset jag intresserar mig. Det är den biokemiska biten, som sagt, där varje näringsämnes funktion blir intressant (för att det är så intrikat, och så sofistikerat, på ett nästan religiöst plan så utomordentligt häftigt!). Men det är också den psykologisk-psykiatriska, i och med mitt intresse för ätstörningar – det är den samhälleliga, i och med att en allmän delirisk psykos som väst tycks befinna sig i är hetsen som handlar om maten. Mat som ett vetenskapligt ställningstagande – ”jag tror på LHCF” kontra ”jag tror på Livsmedelsverkets råd”. Och mat som ett politiskt ställningstagande – ”jag tror på radikalveganism” eller kanske ”jag tror på att Rättvisemärkta bananer är det som kan rädda allting till slut”.
Och jag studerar, analyserar och fascineras.
Egentligen antagligen bara med ett intresse som grundar sig i något jag länge misstänkt och som tycks bli påtagligare för var dag – att jag har ett ovanligt starkt lukt/smaksinne. (De är ju nästan samma sinne). Lukter och smaker kan väcka hela världar för mig. En tallrik mat försätta mig i en trans jag inte vaknar upp ur förrän den är färdigäten. En doft kan påminna om en plats som jag inte besökt på ett decennium, och jag kan plötsligt minnas varje detalj.
Och, för att återknyta till vad det här inlägget från början handlade om, är kosten nu intressant för mig även ur ett annat perspektiv. Jag är trött på de ständiga infektionerna som jag alltid drar på mig. Inte minns för att de hindrar mig från att komma igång med den träning jag vill komma igång med bland annat just för att den ska stärka mitt immunförsvar så jag slipper de ständiga infektionerna. Handtvättningsnoggrannhet har börjat som påtagligt projekt, men jag funderar även över någon form av kostomläggning. Bara som ett test, om något skulle få mig att må bättre. Man hör ju om alla möjliga mirakelhistorier men jag vet förstås inte hur mycket man ska tro på det.
Hur äter ni, eventuella besökare? Och varför? (Ett giltigt ”varför” är naturligtvis ”det är gott och jag mår bra”. Mer komplicerat behöver det inte vara, något man lätt glömmer förstås.)
No Comments