sånt som inte får plats i andra kategorier

Som

april 1, 2011

Som ni kanske har förstått eller anat har jag ganska mycket för mig som gör att både behovet, tiden och lusten att blogga är lite ickeförekommande. Det känns ganska bra, faktiskt. Mycket är också att jag känner mig socialt tillfredsställd nog, och ickefrustrerad nog, för att inte behöva ha någonstans att spy ut min ensamhet och min frustration. Många gånger vaknar jag faktiskt upp mitt i mina dagdrömmerier och vardagsbestyr och blir andlöst fascinerad av att livet, det normala vardagslivet med allting som hör till, kan vara så fantastiskt. Som i en av mina favoritfilmer, den finska (!) dokumentären Miesten Vuoro (“Männens tur” om män som bastar och berättar svåra saker för varandra), när en tidigare kriminell, nu trebarnsfar, säger något i stil med: “Ett normalt och tryggt vardagsliv i ett organiserat samhälle är något av det bästa man kan ha.” Man behöver inte så mycket mer. Resten är självförverkligandebonusar. De kommer lite då och då och jag är nöjd. Jag och min älskling gör vardagen till ett äventyr. Att gå och handla är en spänning. Vi har precis samma förmåga att bli exalterat fascinerade över de där små sakerna, av typen TITTA DE HAR EXTRAPRIS PÅ AVOCADO! PRECIS NÄR VI TÄNKTE ÄTA GUACAMOLE IKVÄLL, VILKEN TUR VI HAR! och vi blir faktiskt genuint lyckliga.

Och sedan försöker jag plugga massor, men hittar aldrig drivkraften att plugga lika hårt som jag en gång gjorde, att ständigt slita mig ut och låta studierna gå före allting annat. Det misstänker jag också är ett gott tecken. Även om samvetet gnager ibland när jag ser hur andra i klassen pluggar senare om kvällen än jag. Även om jag ifall jag har otur och blir sjuk inte kan vara säker på att klara tentan. Det är inte värt att slita sönder sig för en enda sak – att lyckas med sina studier. Att bara låta livet handla om det.

Jag brukade lägga mina ägg i en enda stor korg, prestationskorgen. Nu lägger jag dem lite överallt. Kärlekskorgen, språkkorgen, träningskorgen, promenera-till-skolan-med-mina-solglasögon-på-och-leka-att-jag-är-filmstjärna-som-undviker-paparazzis-korgen. Överallt där finns mina ägg. Förnöjt lägger jag mig och ruvar på dem.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply