Och jag skriver vidare på min roman men jag förstår inte helt varför någon skulle vilja läsa.
Och nej, min huvudsakliga anledning till att skriva är inte att hela världen måste läsa – men man går inte in i ett projekt på det här sättet utan att någonstans ha drömmen om att någon skulle kunna uppskatta det, att någon skulle få ut något av att läsa det.
Eller kanske gör man det. Det är en oerhört fascinerande upplevelse att skriva en roman (när man väl är inne i det. Det har gått helt sanslöst långsamt för mig med den här, sanslöst långsamt att ta mig förbi den där barriären av kramp och över huvud taget närma mig min normala produktionstakt.)
Dessutom låg jag och pojkvännen och såg på Harry Potter igår och jag tänkte Buhu jag kommer ändå aldrig skriva någonting som är ekvivalent med Harry Potter-serien och blev lite sugen på att ge upp direkt.
Sedan insåg jag att nämen Ulrika, så kan man ju inte tänka.
Det är som att säga att man måste sluta leva, enbart på grund av det faktum att man bara kan vara människa och inte en gud.
No Comments