Ikväll har jag 38,5. Det är spännande.
Men inte poängen med inlägget.
Jag skriver dikter ibland. Och för ett tag sedan var det faktiskt en person som bad mig att lägga upp MER av vad jag skriver. (Fattar ni! ååh. någon som tycker om. vad jag skriver. jakfjaölkglökalöga. :D:D:D) I alla fall. Ikväll dikter. Någon annan dag har jag en massa andra – verkligen massa massa andra – längre texter. men dikter är så trevliga i formatet.
Frusen mark
filosoferna funderar förfärat
men mer magi möter motstånd
möjligheterna massakrerar; min mage
fräts från fingerade farligheter
Clavicula
över hennes hud du har
leenden på dina läppar som krasar som
kristaller
över hennes hud du har
mina trasiga tankar i dina väggar de är
impregnerade
jag
är blodklumparna
i ett missfall
Anastacia
tusen tonarter!
och jag har hört den sortens skratt förut jag svär jag har
krossat dem mellan mina fingrar som jag en gång ska
dra ner dina skelettdelar i varje del av asfalten
cementera över dig
och skratta åt att du aldrig blev en maskros
Stympningar
min älskling du får gärna viska hennes namn
jag kan också tänka på någon annan
Äganderätt
det fanns miljoner olika toner de
cirklade i luften
och allt hon kunde välja var just denna var
just den som skär mest i mina öron
skär sönder
min hud
i välsorterade bitar
hon har hud som luktar rosor hon har
ögon som sugproppar
man fastnar
i de där ögonen
men jag!
har så mycket mer
jag har min kramp i min mage
jag har min längtan efter inget
jag har min desperata ensamhet
jag har min disparata märklighet
bränner hennes hud till sveda alla dagar
sticker ut ögonen på henne
som om man tryckt in sina tummar
i ögonlocken
Kärleksskivor
de frågar
vad som hände med kärleken
låter undran vila
i mina handflator
jag silar verklighet mellan fingrarna
jag låter den falla
mot fötterna
(det är så de kallas
de där groteska sakerna
som sticker ut från mina ben)
de frågar
vad som hände med kärleken
låter undran dras
över mina nyckelben
jag vet att mina nyckelben är svettiga
jag har sprungit
maratonlopp
(över hans hud
i vad som kan tyckas vara
en hel epok)
de frågar
kanske kan ni gissa vad
låter undran fängsla
mina handleder
jag försöker aldrig slita mig loss
jag leker inte så
(har slutat leka lekarna
där målet är att fly
sitt eget öde)
(där målet är
att bita sig själv i svansen)
och jag svarar dem inte för min
mun är torr mina läppar är
trasiga (för gudarna ska veta att mina tänder är vassa
så vassa
när de biter)
jag svarar dem inte för jag har klumpar i magen de
svävar som snor i en näsduk
svävar som snor
kring småbarns
munnar
jag svarar dem inte för jag skriker inte ut mitt liv
på trottoarer
på caféer
på offentliga toaletter sent om natten när jag för länge sedan borde ha gått hem
men jag kurar i mina midnattslakan
kurar som ett foster
undrar om det här betyder
att jag aldrig blev född
jag kurar i mina midnattslakan
kurar som ett foster
undrar om det här betyder
om det här är
kärleken.
No Comments