att skriva

this house is like Russia with eyes cold and grey

mars 2, 2010

Ikväll har jag 38,5. Det är spännande.
Men inte poängen med inlägget.

Jag skriver dikter ibland. Och för ett tag sedan var det faktiskt en person som bad mig att lägga upp MER av vad jag skriver. (Fattar ni! ååh. någon som tycker om. vad jag skriver. jakfjaölkglökalöga. :D:D:D) I alla fall. Ikväll dikter. Någon annan dag har jag en massa andra – verkligen massa massa andra – längre texter. men dikter är så trevliga i formatet.

Frusen mark
filosoferna funderar förfärat
men mer magi möter motstånd
möjligheterna massakrerar; min mage
fräts från fingerade farligheter

Clavicula
över hennes hud du har
leenden på dina läppar som krasar som
kristaller

 

över hennes hud du har
mina trasiga tankar i dina väggar de är
impregnerade

 

jag
är blodklumparna

i ett missfall

 

Anastacia

tusen tonarter!
och jag har hört den sortens skratt förut jag svär jag har

 

krossat dem mellan mina fingrar som jag en gång ska

dra ner dina skelettdelar i varje del av asfalten

cementera över dig

och skratta åt att du aldrig blev en maskros

 

 

Stympningar

min älskling du får gärna viska hennes namn

jag kan också tänka på någon annan

 

Äganderätt

det fanns miljoner olika toner de
cirklade i luften
och allt hon kunde välja var just denna var

just den som skär mest i mina öron

skär sönder

min hud

i välsorterade bitar

 

hon har hud som luktar rosor hon har

ögon som sugproppar

man fastnar

i de där ögonen

men jag!
har så mycket mer

 

jag har min kramp i min mage

jag har min längtan efter inget

jag har min desperata ensamhet

jag har min disparata märklighet

 

bränner hennes hud till sveda alla dagar

sticker ut ögonen på henne

som om man tryckt in sina tummar

i ögonlocken

 

Kärleksskivor

de frågar

  vad som hände med kärleken

  låter undran vila

  i mina handflator

 

jag silar verklighet mellan fingrarna

jag låter den falla
  mot fötterna
  (det är så de kallas

   de där groteska sakerna

   som sticker ut från mina ben)

 

de frågar
  vad som hände med kärleken

  låter undran dras

  över mina nyckelben

 

jag vet att mina nyckelben är svettiga

jag har sprungit

  maratonlopp

  (över hans hud
   i vad som kan tyckas vara
   en hel epok)

 

de frågar

  kanske kan ni gissa vad

  låter undran fängsla

  mina handleder

 

jag försöker aldrig slita mig loss

jag leker inte så

  (har slutat leka lekarna

   där målet är att fly

   sitt eget öde)

 

(där målet är
att bita sig själv i svansen)

 

och jag svarar dem inte för min
mun är torr mina läppar är
trasiga (för gudarna ska veta att mina tänder är vassa
så vassa
när de biter)

 

jag svarar dem inte för jag har klumpar i magen de
svävar som snor i en näsduk
svävar som snor
kring småbarns
munnar

 

jag svarar dem inte för jag skriker inte ut mitt liv
på trottoarer
på caféer

på offentliga toaletter sent om natten när jag för länge sedan borde ha gått hem

 

men jag kurar i mina midnattslakan
kurar som ett foster
undrar om det här betyder
att jag aldrig blev född

jag kurar i mina midnattslakan
kurar som ett foster
undrar om det här betyder

om det här är

kärleken.

 

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply