Jag sitter med vaniljte på ett café i Paris och skriver. Utanför finns rökaned brunetter med mörka vackra luggar, mjuka läppar och vackra kläder. Det finns folk som äter och vackra barn. Det finns mitt te som börjar svalna och det finns min inspiration, som kanske inte kanaliseras i något vettigt (har medvetet bestämt mig för att här i Paris slöskriva roman när jag kännre för det, men inte hålla något av den arbetsdisciplin som jag kommer att göra senare).
Mulet väder. insvept i min fina kofta, en lång prickig klänning, mitt hår som växer ut. När jag klippte av mitt hår mådde jag så dåligt, men jag trodde precis att det skulle bli bättre. Jag klippte av allt det långa, slitna, trassliga, ovårdade, och jag tänkte Nu klipper jag bort den gamla skiten och blir äntligen glad igen.
Men jag blev inte glad.
Allting blev värre.
Allting var stora mörka hål, som svimningskänslor och att ständigt balansera på gränsen till att falla och aldrig komma upp igen.
Och jag älskade, och jag älskade för mycket, och det gjorde ont.
Nu börjar mitt hår växa ut igen, och i snyftig wannabe-litterär-symbolik tänker jag att ju längre det växer, desto bättre ska jag må. Och att när det når där ner över brösten igen kanske jag faktiskt ska känna mig helare, fullständigare, mer på riktigt på ett sätt jag klarar av.
Eller så fortsätter jag att vara lidande, men ett konstnärligt geni. Vi får se, mina älsklingar, vi får se.
Vad ni verkligen dock ska göra idag, mina vänner, är INTE att fundera över hur ba eller inte bra jag kommer bli under resten av mitt liv. Utan lyssna på min finfina spellista! Åtminstone om ni inte blir helt förtvivlade av att lyssna till ganska mollbetonad och dyster musik. Tonvikten ligger på elektroniskt, men dragspel och pianon förekommer också. Perfekt till det mulna vädret och skrivande om flickor som stirrar i taget, pojkar som ritar mönster på immiga fönsterrutor och snöoväder som aldrig slutar.
Spellistan:
Kakafoni krackelerar kaotiskt
Och tänker ni nja, det där är ju inte riktigt min smak måste ni åtminstone lova mig att lyssna på den här låten:
Muse – Sunburn
För den är så jävla vacker, jag tycker verkligen det.
Kyssar!
1 Comment
du är vacker