Jag läste igenom gammal blogg från november i stället för att räkna matte och kanske var jag mer genialisk då. Egentligen tror jag bara att det handlade om att jag mådde väldigt dåligt. Jag åt för lite och jag hade alltid så ont i halsen och var så sjuk och jag minns att jag inte fick något gjort och det gjorde mig alldeles tom. Men världen var fortfarande mystisk och vacker och magisk. Den blir det när man inte mår bra.
Samtidigt ger det mig så mycket perspektiv att jag nästan svindlar. Många saker har gjort det här läsåret till något rent hopplöst tungt, och ännu är det förstås inte över, men det trillade ju ut saker ur det hela. Ur alla de där mörka långa tankarna som krånglar ihop sig och allting som bara går fel, man hittar nya saker. Nya människor. Nya små världar.
Nu borde jag dricka te och verkligen plugga. Om inte annat för att bevisa för mig själv att det här året inte hindrar mig från att lyckas på det sätt jag alltid har förtjänat.
Hej.
No Comments