Någon dag ska jag skriva om min studieteknik. Om inte annat så antar jag att den avspeglar en längtan efter kreativitet, och efter att skapa historier – något slags författarpersonlighet – även i sammanhang där det inte verkar riktigt rimligt.
Nu har jag i alla fall gjort ett frivilligt diagnostiskt prov, och tror mig ligga ganska bra till, tror att jag åtminstone har det mesta om sensoriska system jag måste kunna och det är ju en del. Syn och hörsel och balans och smärta och allmänna ledningssystem som går genom huden.
Ändå är det såklart svårt att slappna av, för jag kan inte definitivt och säkert tillräckligt och sedan väntar ju tusen andra ämnesområden till. Det gäller att döda perfektionisten. Det finns en del inom mig som inte förstår att man klarar en tenta även om man inte får alla rätt, trots att det var precis vad jag gjorde i en dimma av illamående och gravidtrötthet någon gång i våras.
Jag vill ju fortfarande vara bästbästbäst, inte bara brabrabra.
No Comments