(meningslöst babbel)
Har gått ner två kilo de senaste fyra-fem dagarna. Det kändes lite oväntat och märkligt men vid närmare eftertanke egentligen inte direkt konstigt. Massa kommer och går, det enda som består är min bultande förvirring.
Det finns en person jag borde skriva till jag har tänkt skriva till honom länge nu. De främsta skälen att det inte har hänt handlar kanske om tid och det borde kanske tyda på att jag ändå är en bra människa som vill lägga ner tid på att skriva ett riktigt svar och ett bra svar och kanske till och med ett intressant svar men det innebär ju ockås att det aldrig kommer att skrivas för tid är tid som glas i huvudet.
Man kan också fundera på om jag är rädd att få veta sanningen om hur jag kommer att vara om nio år. Men jag tror inte det. Det är länge sedan jag var rädd, nu.
Lånade en bok på biblioteket, den hette Politikens etik. Politik och etik är ändå rätt lika och kanske framförallt i min hjärna där de båda, dragna för långt, slutar med slutsatsen att världen ändå är för smärtsam för oss alla och att det därför kanske bara vore enklast om vi släppte värderingarna och gick in i den totala ondskan helt enkelt för att det ändå inte spelar någon roll.
Jag har alltid varit väldigt mycket för dramatiskt tänkande.
jag tycker om
att ifrågasätta
min egen logik.
Kanske framförallt
för att det är en
plågsamt enkel uppgift.
åh. imorgon ska jag äta kinamat.
No Comments