That’s my philosophy of snow

(Om ni varit duktiga små barn och läst Schopenhauer’s telescope av Gerard Donovan, hade rubriken varit en solklar association till den. Åh.)

Snö är bra, för det kan se ut som så många olika maträtter.
Ibland när den är i smältningstagen, lite småslaskig men ändå fortfarande vid liv, ser den ut som lutfisk. Jag tittar ner på snön och på mina fötter och tänker på lutfisk med potatis och sås och vitpeppar. åh. Vitpeppar.
Och när de sandar den, snön, ibland ser den ut som kardemummaglass. En massa små kardemummakorn över den vita gräddglassen.
Och så när den är alldeles ren och vit. Som citronsorbet eller flädersorbet eller champagnesorbet. Eller som sockervadd eller den sortens grädde som är färdigvispad och finns i sprayflaskor.

Det är bra. Jag går långa promenader och blir hungrig.

Har kardemummaglass i frysen.