immer

Fina tider, mina vänner, fina tider.
Det regnar över hela mig men det är rätt mycket underbart, jag ligger på nätterna och halvsover till ljudet av regnet som smattrar mot min fönsterruta och när jag tröttnar på detta gråa svenska väder tittar jag på Tysklandsbilderna från i somras och allting är varmt och soligt och vackert.

Jag tog en promenad i dimman nyss och det var också lite fint. Alltihop kändes väldigt… september/oktober 2006? Uppvaknandet till en ny era, men allting var fortfarande lite dystert: Och det var dimmigt. Hela tiden. När jag skulle hem från teatern, sent, sent på onsdagkvällarna.

Imorgon är det poesikväll på Spunk, vilket ska bli väldigt trevligt. Innan det ska jag troligtvis spela fotboll. Även det med spunkare. Och innan det ska jag gå i skolan – även det med spunkare! Snacka om att vara besatt av skolan. Men ja. Poesikväll mysigt. Jag är lite mentalt instabil och rörig, men just därför är sådana saker bra.