pìng

En dag av mycket att göra. Svensklektion. Bli igenkänd av anställd på ett café som tjejen som "brukar sitta där och ha söta klänningar på sig". Dricka espresso på café och plugga ryska glosor. Idrott med boxercise då jag sprang och slog och sprang och slog i vad som kunde ha varit en evighet eller kanske bara himmelriket. Ryska. Fina ryska. Glosförhör som gick över förväntant. Till och med bra, skulle man kunna påstå.
Sedan styrelsemöte med Liberala ungdomsförbundet. Fina ungdomsförbund. Fina styrelse.

Utmattad nu. Espresso som har gått ur kroppen. Dialektisk uppsats att skriva på tyska tills i morgon, om vad jag anser om att högbegåvade barn ska få börja skolan tidigare. Ungefär. Vad ska jag anse? Jag började skolan ett år tidigare. Jag antar att det hade varit bra. Hade det inte varit för de lärare som ansåg att det var fel och vägrade låta mig jobba med den sortens matematik min begåvning krävde hade det varit rent formidabelt.

Är inte bitter. Bara trött på tanken på vad jag hade kunnat vara. Och kanske generellt trött. Behöver te. Och en bok.

Det blir så fint.