sånt som inte får plats i andra kategorier

Demokratin och döden

oktober 21, 2011

Blir för övrigt alltid konfunderad när det rapporteras om dödandet av någon hemsk terrorist eller ond ledare. Som nu med Khaddafi, som kring bin Ladin-grejen, och ganska nyligen det mest absurda, när USA dödade terroristen Anwar al-Awlaki, som vad jag förstått det var en amerikansk medborgare, och som mördades i en amerikansk drönarattack på en annan suverän stats territorium (i Jemen).

Även om man kan se viss problematisering i medierna – tycker mig minnas lite att man pratade om att det var dumt att USA bara var så hetsigt stolta när bin Ladin dog, till exempel – upplever jag förvånansvärt mycket både medialt och folkligt stöd och hyllande av det här mördandet av enskilda individer. Halleluja, nu är ondskan död! Demokratin segrar!

Bara att, jag förstår faktiskt inte… det gör den väl inte alls? Sedan när har symboliskt mördande av enskilda kultsymboler – och enligt ryktena i Khaddafifallet dessutom på ett ganska brutalt och förnedrande vis – varit en seger för demokrati eller det man talar om som “demokratiska värden”? Sedan när är att, som i al-Awlakifallet, utan rättegång mörda ett av landets egna medborgare när han inte ens befinner sig i landet (även om jag inte vet om det skulle kännas mycket tryggare om den egna staten mördade medborgare på eget territorium, egentligen), ett symptom på strävan efter någon form av demokrati över huvud taget?

Jag har under senare år blivit allt mer kritisk mot demokratifixeringen över huvud taget i internationell politik, något jag kanske återkommer till någon dag när jag blir piggare. Många gånger tror jag att man försöker börja i fel ände – man tittar på välfungerande stater och säger “De är demokratier, och de är välfungerande – om vi gör kaosländer till demokratier kommer de också börja funka!”, när det kanske snarare är tvärtom; det är väldigt svårt och kanske rentutav kontraproduktivt att införa demokrati i ett land där det mest basala inte funkar. Med andra ord är nog inte jag den mest intensiva demokratihetsaren någonsin, liksom. Jag är ganska skeptisk till hela den där arabiska våren, för jag har inte trott att det skulle komma något fantastiskt demokratiskt utopiskt västerländsk paradis ur det hela, snarare våldsamma maktkamper och religiösa fanatiker som slåss mot varandra, vilket ju lite verkar vara det som händer i Egypten där muslimerna slaktar kopter och kvinnornas rättigheter verkar vara lika sämst som alltid. Så kanske är inte jag rätt person att klaga på bristande demokratiska värderingar och blablabla.

Men jag har svårt att förstå hur de som påstår sig kämpa för sådant firar och njuter och säger att Khaddaffi förtjänade sin egen död.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply