Jag tycker om andra människors hem.
När jag var liten och sålde jultidningar var jag aldrig särskilt förtjust i pratandet, pengatjänandet eller premieinförskaffandet. Men att komma in hos andra människor på kvällar. Se hur de möblerade saker och vilka teveprogram de tittade på och känna hur det luktade. Andra människors hem luktar alltid annorlunda. Ofta luktar människorna som bor där lite likadant. Jag kan aldrig sätta fingret på det, men jag vet alltid precis hur det doftar… jag har alltid tyckt om dofter.
Det är ytterligare en sak som är så bra med hösten. Mörka höstkvällar och människor med sina upplysta fönster och jag går förbi och tjuvkikar in och fascineras. Fascineras av sociala samspel. Vilken sorts lappar man sätter upp på kylskåpet. Och hur mycket folk tittar på teve. Jag ser nästan aldrig på teve.
Min roman ligger lite stilla nu. Kanske för att jag är så begravd i annat men mest för att jag hånskrattar åt den varje gång jag öppnar dokumentet.
Jag är otroligt bra på att hånskratta.
1 Comment
Jag älskar din blogg, du skriver så underbart. Det känns som om jag fortfarande känner dig väl fast vi båda var så små back then och inte kände varandra särskilt länge heller. Du har alltid varit en speciell karaktär, och du är fortfarande dig lik. Jag gillar det.