sånt som inte får plats i andra kategorier

“Att dricka för att bli social är som att dra ner byxorna för att bli underbar”

oktober 9, 2008

Jag tror inte att jag tycker om berusade människor. För att de alltid gör mig lika sorgsen. För att de är obehagligt oförutsägbara. För att de förstör tysta promenader i märkliga miljöer under sena torsdagsnätter när det finns tusen saker man skulle kunna göra men det bästa egentligen bara är höstlöv och desperation och känslan av att man egentligen bara är en del av en film och att det egentligen bara är perfekt så.

Idag har mina lektioner varit inställda. Jag har drivit runt på tusen olika caféer, ätit gröna oliver för första gången i mitt liv och fått en gratis smörgåstårta. Sedan gick jag och världens bästa Bea på Puccinifest med hennes pappa, vilket innebar två timmar av briljant klassisk musik. Jag var trött och överväldigad av skönheten det mesta och tänkte, med den sortens extrema sätt jag alltid tänker, att jag nog ska hoppa av gymnasiet och bli kringresanda gatumusikant i Europa, eller starta ett teatersällskap eller något. Alltid på drift, med svartmuskiga ögonbryn och zigenarkläder. Sedan skulle jag skaffa en get och bli Esmeralda i Ringaren i Notre Dame, eller något. (Fast hon är så dum, Esmeralda. Jag skulle i alla lägen ha valt Quasimodo. Han har i alla fall lite klass.)

Sedan vänta på buss. I nattluft. Uppsala är vackert, hemskt vackert egentligen. Luften var tillräckligt varm för att jag inte skulle dö. Den sortens tystnad i luften då man hör enstaka skratt från långt långt borta och trampet av steg och människors andetag men inte så många ljud att man måste sortera dem, inte så många ljud att man egentligen behöver tänka.
Och sedan plötsligt någon himla nation som ska ha fest. Och musiken tycker jag om för jag tycker om techno det är alltid lika underbart hjärntvättande. Men människorna. Den stickande lukten av alkohol. Folks förvirrade blickar folks förvirrade samtal folks osäkerhet det är så lustigt de är alltid lika fulla människorna, och de ser ändå alltid lika livrädda ut, de följer alla samma nästan tragiska rörelsemönster när de står i grupper och det tar cirka tre sekunder, sedan har man fattat vem som är högstatus och vem som är lågstatus och vem som helst bara skulle vilja gå hem och gråta.
Berusade blir människor bara stereotyper av sig själva.

De skriker och jag himlar mentalt med ögonen. Men antar att jag skulle kunna vara sorgsen för att jag inte är som de, inte för att det vore roligare, inte för att det vore vackrare, men för att det vore bra mycket enklare. Utan mina principer skulle mitt liv vara så himla enkelt.
Och så vidrigt, äckligt och värdelöst.

0

You Might Also Like

13 Comments

  • Reply Sandra oktober 10, 2008 at 12:58 e m

    Det sorgliga är att man ska behöva tycka synd om sådana människor. Sämst är att de inte ens tycker att det är något att ömka. De blir rentutsagt förvånade eller kanske till och med förolämpade när man klankar ner på deras främsta sätt att vara sociala. Eller skapa (falsk) glädje.

    Och gud, ja. Alla jävla kommentarer. "Det är kul. Jag har aldrig varit så glad/öppen/social." Vad beror det på förutom att man har druckit sig till ett stadie där man inte länge har några gränser? Känner skuld? Kan avgöra när ens vingeldans till Lady Marmalade INTE är så snygg som man inbillar sig? Och sedan de småpatetiska skratt efteråt som bortförklarar ens beteende och ett "fan jag var så jävla full" som tillägg för det är ju ändå tur att man har nåt som alkohol att skylla på.

    Alkoholiserade människor är FETT obehagliga. Ser jag nån jag känner full förlorar jag all respekt för den människan. Och det är inte en utdragen process; det sker omedelbart. Förbereder mig för att aldrig mera kunna öppna mig ordentligt någonsin för den människan. Jag tror i övrigt att alkohol kan vara en av de främsta orsakerna till varför jag mår så jävla dåligt på nyårsafton, men vidare analyser av detta ska undvikas. Vill jag gråta på nyårsafton ska jag göra det utan att behöva tänka på orsakerna till varför.

    Jag är fortfarande lite förvirrad av din inställning till alkohol. Jag menar, det är ju uppenbart att vi delar synen. Principerna. Men jag förstår ändå inte en massa saker. Och jag vet inte hur pass många i din umgängeskrets som dricker alkohol men det förvirrar mig att du verkar känna dig bekväm med så många. Det förvirrar mig också att du i praktiken har brutit med den i din närhet, den jag känner till i alla fall, som faktiskt tycker såhär också. En massa saker förvirrar mig. Fast det är fortfarande skitbra att du kan känna såhär. Fan vet att jag är trött på att tjata om alla uppenbara jävla nackdelar alldeles själv. Om meningslösheten.

    0
  • Reply U. oktober 10, 2008 at 2:47 e m

    Jag tror att det som skiljer våra attityder mot alkohol åt är att även fast jag hatar alkohol och hatar att umgås med fulla människor, hatar jag inte alla människor som dricker. Jag hatar det faktum att de dricker. Men om de har andra egenskaper jag värdesätter högt vill jag ta med det i bedömningen också. Jag försöker göra så med så mycket som möjligt. Det finns många beteenden hos människor jag har svårt att acceptera, men jag försöker att acceptera MÄNNISKORNA så mycket som möjligt. En enda del av en människas beteende tycker jag inte gör hela människan.

    De flesta jag umgås med, eller i alla fall de jag tillbringar mest tid med, dricker inte. Jag kan för tillfället inte komma på någon i min bekantskapskrets som jag har sett vara full.

    Det är lustigt att du tror att jag känner mig bekväm med så många. Jag känner mig inte bekväm med någon.

    Gällande att bryta med någon, så vore det väl väldigt märkligt att fortsätta vara vän med någon enbart av skälet att den inte dricker alkohol? Just det där ämnet är rätt komplext, men om vi talar i genrella termer så känns det som att det finns andra saker i en vänskap som är viktigare än huruvida båda är nykterister eller inte.

    0
  • Reply pagliacci oktober 10, 2008 at 3:23 e m

    U och S: Ok, alkohol igen… Jag kanske inte borde lägga mig i, men jag blir så fruktansvärt låg av sådan här trångsynthet.

    Jag är långt ifrån alkoholiserad, men jag dricker ändå ganska ofta. Huvudorskaen är väl att det (imo) ÄR roligt att få släppa loss lite ibland, att slippa en blygrå vardag och allt vad den innebär. Jag behöver helt enkelt fly lite, till och från. En svaghet? Ja. Något att skämmas över? Nej, det tycker jag inte.

    "De blir rentutsagt förvånade eller kanske till och med förolämpade när man klankar ner på deras främsta sätt att vara sociala. Eller skapa (falsk) glädje."

    Bara för att man dricker betyder det inte att det är ens enda/främsta sätt att vara social på. Och angående de människor som det faktiskt är så för – vem har rätten att missunna dem det lilla de har? Och glädjen, vad gör den falsk? Enlighten me…

    Slutligen vill jag betona att jag inte har något som helst emot avhållsamhet. Som du (Ulrika) skrev i vår förra "diskussion" så har människor olika sätt att behandla sina svagheter på . Jag försöker bara skapa lite förståelse för (några av) mina behandlingsmetoder 🙂

    Peace, etc.

    0
  • Reply Black Jim oktober 10, 2008 at 5:50 e m

    Det är en sak att SJÄLV tycka och tänka så, att alkohol är en fruktansvärd sak som borde bannas och förbjudas, men att bryta upp med alla man känner som dricker samt tvinga på folk man umgås med sin moral och sina åsikter? Kom igen. Som pagliacci så fint uttryckte det, jag blir så fruktansvärt låg av sådan här trångsynthet. Alla människor får tänka tycka och agera hur de vill, man behöver inte gilla det, men det betyder väl inte att man inte ska respektera den personens val? Jag tycker det är fel att välja bort människor ur sin vänskapskrets för att de inte delar ens värderingar.

    Ni väljer avhållsamhet, det är helt okej, jag kan till och med beundra er en aning, men det är inte okej att se ner på människor som inte väljer avhållsamhet. Det är lika dumt som att springa rundor och kasta färg på folk i päls, kasta slagord och förolämpningar och låtsashostningar åt folk som röker. Man ska aldrig påtvinga andra sina värderingar.

    0
  • Reply Alina oktober 10, 2008 at 5:57 e m

    Hej hopp! Kikar in:) Ha en trevlig Fredag!

    0
  • Reply U. oktober 10, 2008 at 6:07 e m

    Black Jim (och pagliacci en aning för den delen också): Det är det jag delvis försökte få fram i mitt svar till Sandra. Jag vill itne välja bort människor i min bekantskapskrets för att de dricker alkohol. Jag tycker att det är just som ni säger, trångsynt. Jag har starka åsikter om många saker men jag kan inte kräva att andra ska tycka samma sak. Som jag skrev till Sandra:

    "Jag tror att det som skiljer våra attityder mot alkohol åt är att även fast jag hatar alkohol och hatar att umgås med fulla människor, hatar jag inte alla människor som dricker. Jag hatar det faktum att de dricker. Men om de har andra egenskaper jag värdesätter högt vill jag ta med det i bedömningen också."

    Nu var det kanske väl mesigt uttryckt, men det jag vill ha sagt är att JA. Jag tycker att det finns miljoner andra saker som gör en människa. Jag slutar inte umgås med människor som dricker alkohol. Jag föredrar att slippa se dem fulla, för jag tycker inte om berusade personer. Men det är en helt annan femma.

    Även om vi båda är avhållsamma och båda ogillar alkohol betyder det inte att jag och Sandra har exakt samma åsikter. Precis som alla som är positiva till alkohol kanske inte är det av samma skäl eller ens på samma sätt.

    0
  • Reply Sandra oktober 10, 2008 at 6:14 e m

    Alltså, jag accepterar människor som dricker. Men människor som tidigare varit mina vänner och påstått att de har samma åsikter som mig är de jag avskyr? Eller de som låtsas vara såna jävla goody-two-shoes men är minst lika… Svenska? (I brist på bättre ord.) Och Daniella dricker, det bryr jag mig inte om. Sedan finns det människor som jag vet skulle klara sig utan att dricka. Det är jobbigt, men det accepterar jag också. Det som gäller med människor som dricker alkohol och mig är annars att jag inte öppnar mig för dem. Å andra sidan är jag inte så jävla duktig på att öppna mig för resten, så det kanske inte är att notera. Att jag sedan sörjer mänskligheten och kan bli förbannad och extrem i vissa fall, visst. Jag är inte duktig på att tygla mina känslor om jag blir upprörd eller förbannad.

    Sedan händer det ändå rätt ofta att alkoholdrickande människor lyckas komma på tidigt att de tycker att jag är dum i huvudet på grund av just min alkoholvägran. Oavsett hur man ser på det är det sällsynt med nykterister. I alla fall här.

    Jag syftade mera på att det kanske kan kännas ensamt. Jag vet att jag blir dum i huvudet av att inte ha nån nära som tycker samma sak. Jag är stark nog att stå för alla mina åsikter, det enda man har är det man själv uppfattar, men efter att ha känt en viss omväxling av en (dock inbillad) själsfrände som jag trodde kände precis samma sak som mig så vet jag hur skönt det kan vara att inte tycka så mycket alldeles ensam.

    Det finns en hel massa andra frågor om det som jag är vettig nog att inte fråga över bloggen.

    0
  • Reply Anonym oktober 10, 2008 at 7:24 e m

    U: Jag hann inte läsa ditt inlägg innan jag publicerade mitt (jag är en långsam multitasker, typ), hade jag gjort det hade jag nog haft en mindre anklagande ton; det du skrev var typ vad jag ville höra 🙂

    0
  • Reply pagliacci oktober 10, 2008 at 7:25 e m

    skrev det förra, jao.

    0
  • Reply Linda oktober 10, 2008 at 7:32 e m

    Titta vilken sjuk kommentar jag fick nyss av en Jonas. Vilken är den sjukaste kommentaren du har fått?

    0
  • Reply Sandra oktober 10, 2008 at 9:02 e m

    … Jag märkte nyss att pagliaccis kommentar var riktad till mig också. Jag ska vara jobbig och spamma med ett onödigt svar som säkert inte ens kommer upptäckas, men feh. Sorreh, Ulrika.

    SÅ. pagliacci: Min syn på det hela är att alkohol bara är ännu ett destruktivt sätt att bedriva tiden med. Man dödar hjärnceller för att vara lycklig en kväll. Den enda skillnaden mellan alkohol och droger är att man blir mer beroende av droger, samt att alkohol inte ger lika förödande effekter, det förstås om man inte lyckas bli alkoholförgiftad och dö eller dränkas i sina egna spyor (p=0.00001, men ändå). Alkoholkonsumtion kan till och med liknas med att skära sig. Allt för att känna lite lättnad för stunden, liksom? Ärrlöst, förstås.

    Säger du att vi ska unna människor deras alkohol tycker jag att det är samma sak som att säga "låt oss unna de människorna sin självdestruktion, ge dem lite rakblad och säg att de inte är uppskattade av någon i hela världen så kanske saker och ting löser sig själva" till människor skär sig.

    För övrigt är alkohol en illusion. Jag menar, du säger själv att du kan umgås utan att dricka alkohol. Vad är det som gör att du dricker alkohol då? Den enda anledningen till varför du tycker att saker och ting är roliga(re) är på grund av att alkohol eliminerar omdömet. Det kan även gå bakvägen, att man tycker världen ser mer hemsk ut. Och JAG tycker inte att man är nånting utan sitt eget omdöme. Omdömet är en stor del av den man är. Är man villig att offra det är det som att offra sig själv och vissa dagar tycker jag att det är en hemsk, HEMSK handling, ja. Jag klarar inte av det om det gäller människor jag faktiskt uppskattar och har trott på. Jag respekterar inte att man är villig att glömma bort sig själv ens för en kväll för kul som man kan ha på flera andra sätt än en meningslös fest.

    0
  • Reply pagliacci oktober 11, 2008 at 10:04 f m

    S: Vi har helt olika uppfattningar om självdestruktivitet, du och jag. För min del tycker jag att självdestruktivitet är något väldigt vackert (och fult; som allt annat som är mänskligt). Därav går våra åsikter i sär redan från början, vilket gör det omöjligt för oss att "komma överens". Men det är väl inte det som är meningen heller 🙂

    Jag kan inte komma ifrån känslan av att du tycker att alla som dricker har ett alkoholproblem, särskilt inte efter rakbladsliknelsen. Så är det ju helt enkelt inte.

    Men, iaf, om din liknelse nu skulle stämma (vilket jag absolut inte tycker att den gör), vad är ditt förslag? Att ta ifrån dom det lilla de har och hoppas att det löser sig? Nej, för nästan alla alkoholister (och folk som skär sig också för den delen) är inte spriten/rakbladen roten till olyckan, olyckan är roten till spriten/rakbladen. Därmed hävdar jag inte att alkoholism etc är en bra sak, men man kan inte ta ifrån en a-lagare spritflaskan och hoppas att han/hon ska bli lycklig.

    Alkhol är en illusion, javisst. Illusioner är imo en mänsklig rättighet (oh, i sound pretto, but wtf), även om de så klart kan missbrukas. Och spriten eliminerar inte omdömet. Den förändrar omdömet och i många fall minskar det, men återigen: de flesta som dricker är inte alkisar, och de är inte packade 24/7. Bara för att man helgsuper betyder det inte att man förlorar sitt omdöme. Då hade jag absolut inte tyckt att det hade varit värt det – då hade det varit som du säger, att offra sig själv.

    Meningslösheten, ja… Många dricker för att just deras vardag är meningslös, eller för att de helt enkelt inte kan finna mening i någonting över huvud taget. Det gör inte drickandet mindre meningslöst, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att dricka för att få komma bort en stund. Att försöka måla meningslösheten i lite mer färgglada färger, helt enkelt.

    0
  • Reply Hedvig oktober 11, 2008 at 4:16 e m

    Esmeralda var inte ens zigenerska, hon byttes bort som liten och är i själva verket en fin liten fransk flicka. Det är därför hon är så snygg och snäll såklart… 😛

    Men du kanske talar om Disney-versionen?

    Tjusig potentiell evighetsdiskussion ni har här där båda sidor redan tycks finfint representerade så jag tror jag står över.

    0
  • Leave a Reply