Aerosol

Människor man hör på caféer kan ibland få en att tappa tron på mänskligheten. Ett strömavbrott drev mig ut på stadens gator för att sitta på café och plugga i stället. Resultatet blev i stället att lyssna på två timmars diskussioner om deting, om expojkvänner, om hur män fungerar, om de spelen män spelar, om spelen kvinnor spelar för männens skull, om hur jobbigt det är med killar ibland, om hur hemskt det är att få komplimangen "du är så vettig" av en kille…
Två 89:or som satt bakom mig på caféet. Jag hatade dem.

Underhållande var dock en grupp på fyra-fem, för övrigt ytterst attraktiva mörkhåriga män med fascinerande och vackra drag, som satt och fikade och diskuterade intensivt. För den med fördomar kan jag dock berätta att delar av deras diskussion ganska uppenbart visade att de var heterosexuella, eller möjligtvis bi. Det var roligt för man ser sällan stora grupper av män sitta och prata på det sättet. Ännu mer underhållande blev det dock när ett av diskussionsämnena blev gravida kvinnors bröstvårtor. En man, som tydligen kände till mer om ämnet, satt glatt och berättade medan de andra nickade fascinerat och tycktes finna det hela ytterst intressant.

I slutet av min vistelse på caféet kom två gangster/hiphop/vi-är-coola-förortskillar och satte sig vid ett fönsterbord med var sin café latte. När de började skratta fnissade, fnittrade de förtjust, ända tills  de låg på bordet och skrattade. Jag älskade dem.

Jag ritade briljanta teckningar i mariginalen på mina kemipapper, tänkte på forna tider och fascinerades (förlåt för att jag har överanvänt det ordet så oerhört mycket i det här inlägget) över människor och alla deras komplexa mönster. Det finns mycket att säga kring ämnet. Men kanske att det bara skulle göra mig ledsen.