Det här, gott folk, är min roman! Utzoomad till 10% i Word. Ligger på sidan 81 just nu, så det är en bit kvar… men jag äger fortfarande så totalt i sommar, för det här är längre än vad jag någonsin har orkart fortsätta på en idé.
Motiverar mig själv med att när jag är klar ska jag köpa en chokladtårta och frossa. Vet inte om det är en bra och konstnärlig aspekt av det hela, men jag har aldrig varit vidare konstnärlig.
Och så älskar jag ju att skriva. SÅHÄR glad blir Ulrika när hennes roman gör som hon vill:
… Om inte gladare.
6 Comments
Jag vill läsa den, om inte först, så tidigt ;D
Hade du bra syn skulle du kunna läsa de första 81 sidorna via bilden ;O
åh så spännande! vill du berätta kort om den? har du kommit långt! lycka till.
grattis! det är lite underligt att jag, en främling, följt din blogg under rätt lång tid, kommer inte ens ihåg hur jag fann den 😉 men men jag älskar ditt sätt att skriva på och din roman är säkert extraordinär!
Du är så fin och duktig! 😀 Du är bäst!
[…] jag kan minnas. Oftast har det löst sig genom att sommaren varit min tid för att skriva romaner. När jag var sexton. När jag var sjutton. När jag var […]