Nu skolkar jag från mitt romanskrivande igen. Vill inte uttala mig för mycket om det hela, framförallt som jag bara är på sida 46. Men det är ändå längre än vad jag brukar ta mig; i de flesta av mina romanprojekt brukar allting stanna någon gång vid sida 30, då jag inser att jag hatar alltihop, att det inte är någon idé, samt att jag är misslyckad, ungefär.
Jag skriver 5 sidor om dagen, på ett ungefär. En dag i Kina skrev jag åtta, men då låg jag från början några sidor efter. Jag skulle ha skrivit 70 sidor i Kina om jag hade kunnat skriva hela resan, men mina händer dog för att jag hade världens konstigaste arbetsställning vid min laptop, och mina handleder var totalt överbelastade. Så jag blev tvungen att sluta, och satt och läste en bok om programmering hela tiden i stället.
Boken. Ja. Den handlar om två killkompisar. Den ene är otroligt karismatisk, begåvad, fantastisk. Hans namn är Johnny. Hans kompis Jack är förvisso också intelligent, och kanske begåvad, men oerhört ensam, innan han träffar Johnny. Han är bokens jagperson och… damdamdamdam, jag tänker inte berätta något mer. Annat än att det finns en del smaskiga jag-tror-att-jag-är-bög-scener, en hel del semisex, en hel del alkohol, lite lagom med droger, skumma drömmar, ångest. Hela tiden ångest. Alla har ångest, är alkoholistiska, sviker sina ideal, är elaka mot varandra. Framförallt Jack, fast det kanske är det han har föraktat allra mest hela sitt liv.
Jag har mer handling än vad jag låtsas om. Jag vill bara inte beskriva den, för jag vill att ni ska läsa boken i stället, sedan. När jag har blivit multimiljardär på den, mohahahaha.
Åter till arbetet, moho.
No Comments