2006, det var ett väldigt dåligt år för mig på väldigt många sätt. Men när det började närma sig nyår, alltså förra året, då hade saker på kort tid blivit mycket bättre, eller i alla fall börjats kännas mycket bättre, så det blev en väldigt positiv anda, och det fanns så mycket att se fram emot.
Det kändes inte riktigt på samma sätt nu. 2007 har varit ett underbart år, på många sätt. Just nu känner jag mig lite likgiltig. Det känns som att det inte har varit lika stora känslor involverade. Men det har det ju. Egentligen. När jag sluter ögonen och tänker på februari och Upplandsmuséet, till exempel. Kläderna, musiken, och allt. Perfektionen som aldrig leder dit man tror.
Förra året trodde jag att jag skulle fira med mina föräldrar och var väldigt nöjd med det, eftersom jag alltid har firat nyår så. Men så ringde Hanna F och det blev jättemysigt och det kändes lite som att det var efter det vi sex kom såpass nära varandra som vi ändå gjorde. Det var fint. Allt var fint.
I år hade jag tre erbjudanden. Jag säger det inte som att säga att saker egentligen har utvecklats helt fantastiskt. Min värld i min hjärna kommer ju ändå alltid att vara verkligare än allt det andra. Men jag var med Siri och Charlotte, vilket var underbart, men det känns lite sorgligt att alla är så utspridda.
Så jag var inte så peppad. Vi spelade dock TP, vilket var roligt.
Men så gick vi ut till fyrverkerierna. Och det slog mig lite.
Det är klart att det här året kommer att bli fint. Det finns så mycket magi inbakat i det, och jag har ju egentligen trevliga planer. Det handlar ju lite om vad man gör det till, visst blir det alltid så? Det kommer ständigt tillbaka till det. Tankekraft är något av det viktigaste som finns. Säger jag och hintar lite till Siri, om hon läser.
Annars får vi se.
3 Comments
Självklart läser jag! Men när jag skriver detta är klockan 09:16 (jag gick upp kvarti åtta) och är därför som en björn som vaknat lite för tidigt, typ januari.
Snart ska jag sätta mig på ett tåg, det är mysigt, sen ska jag sova och sen ska vi fota mitt rum och sen ska vi till gräsö och sen till söder och sen…
Jag ringer dej på momangen när jag kommer hem.
Jag håller med dig. Vi borde ta och samlas igen. Och spela lite tp ihop som på gamla sommartider och lyssna på mambo nr.5 som på nyårstider.
Nostalgi, flostalgi. Jag upptäcker att jag nu har fått alla gräsöbilder genom våra delade filer på msn, öppnar dem och hittar ett helt nytt paradis, en hel ny dag av foton som jag kan fly in i och jag börjar gråta, för det var så länge sedan men ändå så kort tid sedan och det är så mycket som har förändrats, samtidigt som ingenting har förändrats, och jag blir ledsen att vi inte firade nyår tillsammans, vi borde ha gjort det allihopa. Tyvärr gick ju inte det, men iallafall…
Gräsö var underbart, hela min sommar var underbar har jag kommit underfund med nu när jag har skrivit årssammanfattningen (som den får heta istället för analys, med tanke på att det är ett mer passande namn för skriften) och jag längtar tillbaka, samtidigt som jag längtar framåt? Kommer 2008 kunna vara lika bra som 2007? Borde jag egentligen inte ha några förväntningar, och på så sätt lura mig själv att det är bra. Även om det inte är bättre? Apa. jag saknar dig.