inget antiklimax bara underbart klimax

I torsdags var det alltså PoetiCafé på Ungdomens hus som gällde. Jag drog med mig lite fina människor dit, sedan såg vi många begåvade estradpoeter, och sedan… läste jag. Det var hemskt roligt. Det är så lustigt att det alltid blir så att ju mer människor jag uppträder för, ju formellare det blir liksom och ju mindre det är bara mina vänner, desto bättre blir jag oftast. Informella sammanhang skrämmer mig. Uppträdanden är en helt annan sak.

Lite bilder:

En Mariana som verkade något skeptisk till att träffa mig… i alla fall enligt denna bild?

Vacker vacker vacke Madde!

En jag som läser dikter. (Magnificat och Madame Butterfly, tror båda har varit publicerade på bloggen någon gång i tiden. upp ur askan steg en fenixfågel… hela min värld kring dig doftar tvål.

Från vänster: Bea, Linn, Kristina. Uppmärksamma lyssnare.

Fooolk.

Efteråt blev det fika på Storken. Susanna var där, exempelvis.

Och I och Hanna. Hanna bestämde sig fö att jorden hade gått under, i alla fallav minen att döma.

Sedan sov jag hos världens bästa Bea, hörde en Fransin över Skype och överväldigades av hans charmighet, skönhet och allmänna braighet. Två av världens bättre människor tycks ha funnit varandra, och jag undrar om man kan göra annat än att le.

Adjö.