(Bild: Jag vet inte var den kommer ifrån, längre. Men det är inte jag som har tagit den i alla fall; hösten 2006 sparade jag alltid massor av bilder på min dator som fascinerade mig. Det fanns något underbart i att hitta bilder helt utan konstnärliga ambitioner men som ändå var intressanta. Folks semesterbilder. Bilder från projekt på lågstadieskolors hemsida. Sådant som inga vettiga människor ger någon uppmärksamhet.
På så väldigt många sätt har jag väl aldrig varit en vettig människa. Och nu tar jag vanligtvis bilderna själv, helt enkelt för rättigheter och lalala. Men min kamera är hos Hanna och jag är lite trött och nostalgisk.)
Jag vet inte riktigt vad jag går runt och gör.
Ritar. Pluggar fysik. Drömmer om gamla tider. Jag är lika förvirrad som alltid och har plötsligt insett att jag är femton år gammal och känner mig gammal. Det är lite skrämmande, om inte annat. Men jag är inte olycklig. Bara så trött och borta. Jag dricker smultron/citron-vatten och äter kanelglass och smakkombinationen är så mycket bättre än vad man skulle kunna ana. Jag balanserar på tå och vinden blåser i mitt hår och folk stirrar på mig för jag har rosa peruk. Och jag, jag är bara som jag alltid var. Fast allt det andra är så långt borta.
Ingenting förändras och allting förändras. Anaforer är vår bästa vän. Och jag är vänlig mot folk som har sårat mig grovt, och blir sedan orolig. För att jag är rädd för att såra dem nu. Och jag är inte den onda typen. Egentligen.
(Jag sparkar i alla fall inte på folk som redan ligger.)
2 Comments
Though I dream in vain, in my heart it will remain – my stardust melody, the memory of love’s refrain.
Jag blir alltid såhär att gillar jag en låt så kan väl alla lyssna på den och relatera till den på NÅT sätt så woho på det.
Jag känner mig i övrigt också extremt gammal. Jag blir arton. ARTON. Fattar du att jag är gammal nog att göra vad jag vill snart? Jag har liksom hunnit växa om mig själv och fått alzheimers för jag vet inte ens vart jag borde ta vägen nu när jag väl kan göra något på eget ansvar. Själv.
Den där hotellidén måste vi ju också genomföra snart.
Smultron/citron är nog den jag håller mig till mest! Sedan kommer det nya smaker man måste våga ibland, men, nej, smultron lever kvar som favoriten, det började i nian och det ska fortsätta så. Höh, traditioner som är svåra att bryta.
Jag har alltid tyckt att det är en bra idé. Det där med att vara vänlig mot folk som man egentligen borde hata. Jag menar, det är i praktiken det jag ser i alla animeserier, personer som gör så, och man tycker det är så coolt, men det känns aldrig lika coolt IRL och det är frustrerande. Känner man inte av att man gjorde nåt bra finns det väl ingen poäng med att göra det?
Jag är dålig på kommentarer. Börjar alltid filosofera. Men du är snygg och smart och arbetar bra. Mii.
Jag tycker du borde ta en bild på den där peruken, den låter spännande.