Måsarna skriker så mycket nuförtiden, har de gjort det varje vår här hela tiden, när jag hör dem rör sig alltid samma minnen framför mig, vissa tider som etsar sig fast och vissa ljud som tar en dit. Jag minns att vara arton år i Umeå när våren går över i försommar, de första varma dagarna, björkarna i maj, ett helvete för pollenallergiker men inte för mig, jag minns att vara nygravid för första gången i mitt liv och vara illamående och trött på ett omvälvande sätt, ett personlighetsförändrande sätt, att översköljas av detta okontrollerbara som jag inte kan kämpa emot. Dåsiga dagar på soffan så fort jag kommer hem efter föreläsningarna, att tillbringa timmar med att stirra ut i hur vårljuset virvlar genom dammet, att göra det utan att där finns någon sorg, att göra det och allt som finns är varande.
Men måsarna, hur jag öppnade fönstret och hörde dem skrika, de brukade cirkla kring Rådhustorget och äta matrester från tonåringar som fikade på bänkarna där och från Rex uteservering, vi bodde nära torget då, in for ljudet av majvind genom börkarna och in for ljudet av måsarna.
Och in for värmen, efter min första vinter där uppe, tinade upp mig.
Jag visste mycket lite om många saker men jag visste också att jag brukar klara mer än vad jag har förväntat mig.
Och när jag somnade från mitt illamående var det med tanken om att om jag klarade också dessa ändlösa dåsiga dagar, då kunde jag åstadkomma stordåd.
Som man tror att man kan göra, när man är arton år.
Som man kanske faktiskt kan göra sen, i all den tid som kommer efter.
När jag vaknade gick vi och satte oss där vid Rådhustorget, doften av stekos från Frasses Hamburgare, en blodröd solnedgång över oss, människors sorl, måsarnas skrik.
Det väldiga i att uppleva världen omkring sig för första gången som det är att vara så ung.
Jag blickade mot himlen, lät händerna stryka över magen som ännu inte fanns.
Kände mig alldeles nyvaken.
Läs mer:
Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
1 Comment
[…] Måsarna. […]