Allt jag vill den här hösten är att skriva klart min roman.
Det är förstås inte sant, det är bara en överdrift till inledningsmening för att understryka hur gärna, hur mycket jag skulle vilja det. För att skriva mig själv in i en övertygelse, nu när jag börjar arbeta igen, när skolan börjar igen, när jourpass och AW:s och läxor och gympapåsar och vardagspussel kommer tillbaka.
När det finns så många andra saker som verkar vettigare att ägna sig åt.
Att också få ägna sig åt sådant vanvett.
Hur långt är det kvar?
Går det ens att räkna längre, jag vet inte.
Jag har ett antal ord läsbart genomarbetat material, jag har så mycket mer som händer i huvudet, en annan känsla för vart det är på väg än vad jag en gång hade, en annan relation till texten.
Man blandar ihop ingredienser till en deg, allt är löst och kladdigt, mina första utkast är som kalljästa degar man lämnar över natten, så lösa att de knappt kan röras eller formas.
De andra utkasten är något annat, det är sådant man kan knåda och knåda, känna hela brödets – romanens – helhet mellan sina fingrar.
Kommer det att bli bra?
Om jag visste det.
Om jag hade ett kvitto på att det skulle bli något som skulle ge något till en annan, en läsande.
Men innan jag vet det måste jag skriva klart.
Jag vill skriva om morgnarna, jag hoppas jag lyckas.
Jag ska skriva enstaka ströveckor på dagtid, då jag lyfter mitt skrivstipendium. Det vet jag att jag kommer att kunna.
Kommer jag att bli klar?
Ja.
I november, tänkte jag.
Av ingen annan anledning än att jag måste tänka, när jag sitter dag efter dag, att det kommer en annan dag, längre fram, när det här är så mycket mer.
Och att jag inte vill fastna i en text för evigt, drunkna där. Och att jag mår bra av en deadline.
Jag tror det är lite för snäv tidsmarginal, egentligen.
Sådant mår jag också bra av.
Ska det bli så måste tiden, skrivlivet, prioriteras.
Kanske blir det tystare här i höst, glesare mellan inläggen.
Jag tror det är så det måste bli.
Vi hörs.
Läs mer:
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
15 Comments
Åh vad jag förstår känslan- att det är Allt du vill! Självklart vill man annat också, men det där kallet blir ju så starkt. Så att det t.om kan vara svårt att hitta rum och plats för det i vardagslivet. Men kanske är det också tur att det inte får ta all plats?
Det där med för snäv tidsram, det har jag insett stämmer för mig också. Och lite samma med beslut ibland, att hoppa på något i sista minuten, och sedan göra det med kraft i farten. Förstår att du måste prioritera skrivandet, men jag kommer verkligen sakna inlägg här när det blir mer sällan <3
I den kreativa uppslukandekänslan känns det ju verkligen som att det är allt man vill! Men ja, skönt att det inte får ta över allt tycker jag.
Rätt som det är så är jag antingen klar eller i en långsammare fas av skrivandet tänker jag. Då blir det nog mer fart här!
Ja, det är nog en bra grej, att det finns en vardag som tvingar oss till saker. Jag har försökt kringgå den, men hellre inse att den kanske t.om är bra för en 🙂
Kommer sakna dina inlägg!
Åh så fint! Får se om det blir så mkt mer sällan i praktiken. Men gör nåt mentalt att säga att nu är det sparlåga för bloggen för att göra något annat, tydliggör liksom för en själv var kraften ska ligga!
Lycka till (känns nästan lite vidskepligt att säga så, kanske borde man säga bryt ett ben) med romanen!
Jag har en liten fråga om Åland. Eller snarare att besöka Åland. Hur är det på ön under sen vinter/tidig vår? Är det en jättedålig idé att åka dit då, om man bara vill ha en liten weekend där man uppleva lite natur och käkar nått gott? Jag och min man planerar en tur över nån gång, dels för att han spenderade flera fina höstlov i stuga där med sin familj, men också för att han behöver besöka ett finskt Nordeakontor och Åland är det närmaste alternativet. Han har aldrig varit där i typ februari dock, och jag är rädd att det ska vara blåsigt och hemskt (som inlandsbo är det mitt intryck av allt nära havet om vintern). Och vad får man inte missa på Åland (främst kring Mariehamn)?
tack! är inte så vidskeplig så tar gärna ett lycka till!
Hmm! låter ju som att det finns flera fördelar med att ta sig över, och det går självklart att ha trevligt och äta något gott och uppleva Ålands litenhet också en blåsig dag i februari. Behöver man ändå ta sig till ett Nordeakontor och det är tiden som passar tror jag definitivt att det går att göra det mysigt och trevligt. MEN det är definitivt en mer riskabel säsong än säg, någon gång mellan maj och oktober. Blåsigt kan det verkligen vara, och kargt. Väldigt olika känsla beroende på om det är snö eller inte. Ödsligt såklart, eftersom turistäsosngen är på sommaren, men jag är lite svag för den öde off-season-stämningen. Vad man inte får missa tänker jag beror lite på tidsomfattning på resan och när man åker. tycker Café Viktor, Bagarstugan och Svarta Katten alla är mysiga för både lättare lunch och fika (men café viktor är min favorit), Nonna Rina har underbar pasta (och pizza). Lilla Holmen och promenadstråken däromkring är fina. Utsiktsplatsen på Badhusberget är fin. Jag älskar stadsbilioteket, men det är kanske inte en känd turistdestination direkt.
och komma och hälsa på oss såklart om ni hinner! har gästlägenhet i huset också om ni skulle vilja låna.
Så antar sammanfattningen är: det kanske inte räknas som årets höjdpunkt, men definitivt kan det vara stämningsfullt och något annat mot den vanliga vardagen, och ganska mysigt. kan ge fler tips på saker att göra också om det är något särskilt ni gillar, är ju lite olika vad man tycker är en nice semester!
Livet. Nej till något öppnar för ja till annat. Lycka till!
jag hoppas verkligen det! Just nu känns det mest som jag har frigjort mer tid för att titta på diskmaskinen och undra varför den inte tömmer sig själv. Men det ger sig förhoppningsvis.
Också det enda jag vill och velat alldeles för länge men måste också inse att med ett ”vanligt” jobb på 150% så kan man inte hinna med allt man vill hinna. Så svårt att ge sig själv tiden man önskar. Borde bara, men det känns förmätet att ta tjänstledigt för något som kanske bara slutar med att vara något som jag läser och ingen annan. Jag hör hur det låter men det är så det känns.
Hoppas du får skrivhösten man vill ha!
tack! man hinner ju faktiskt inte allt. jag har väl gjort det där på ett vis, valt tiden, genom vilket jobb jag valt (alltså inte läkare i stort, det förstod jag det från din blogg som att du också är?) men vilket slags läkare (inte bara specialitet utan arbetsförhållanden genom vilken plats jag arbetar på, och kanske livsstil i stort). kan önska att jag hade velat välja mer enligt en mall, och att behovet att skriva inte hade varit så stort. kan just i denna stund också önska att jag inte psykat mig själv genom att skriva ut att min roman ska vara klar i november, det är ju bara sinnessjukt sagt. hoppas du får känna lugn i dina beslut och tillvaron som det ser ut just nu, man måste faktiskt inte göra allt man vill (jag kan tex längta efter att jobba i en somatisk specialitet med mkt akuta dramatiska tillstånd, men försöker hitta något slags ro i att jag valde bort det för att det fanns annat jag ville och önskade mer).
och kanske var det ett opeppigt svar från mig? hade ju också kunnat svara KLART DU SKA TA TJÄNSTLEDIGT OCH SKRIVA och det är klart att du ska, om andan faller på, oavsett vem som skulle läsa. om du har råd osv. MEN vill bara inte bidra till hetsen att man måste följa sina drömmar och ta vara på sitt liv, tkr det är svårt nog att leva som det är utan att man ska gå runt med något slags skam för att man inte självförverkligar sig tillräckligt!
Ulrika- så skönt med ett ”opeppigt” svar (som jag iof inte tänkte själv när jag läste det, men för att citera din senare kommentar.) Jag upplever ett sådant lugn av att höra någon säga att man faktiskt inte måste göra allt man vill. Gud vad jag behöver det som motpol i mitt liv! Jag har ju, som så många andra, också skrivarambitioner och bokideer men sysslar ständigt med att acceptera att det kanske aldrig blir något. Det gör det också lättare att starta sedan tror jag. Men just nu ligger det mer ”seriösa” skapandet på hyllan tills jag hittat ett stabilt yrke 🙂 Är sååååååå dödstrött på vår tids jäkla passions-hets. Tyvärr verkar det ha kommit mycket med internet. ”Följ din dröm” Suck!!! Haha detta kan ju bli helt fel såklart också- tror det beror på vilket håll man kommer ifrån. Jag har förverkligat mig själv i tjugo år så jag behöver paus 😉 Eller kanske är det såhär: jag behöver förverkliga helt nya sidor av mig själv- har odlat kreativiteten lite väl stor. Behöver annat också! Behöver landa o gå långsamt.
Nä men jag saknar det du skriver och kollar på datumet det här skrevs, veckor av tid och jag hoppas bara att det ger dig skrivtid för dig. Vad bra det vore <3
[…] Höstskrivet. […]