Jag märker att min hjärna har åldrats för plötsligt är jag så intresserad av fåglarna utanför mitt fönster.
Vilket träd de sätter sig i, hur de landar på grannens tak, var de har sina bon. Plötsligt är jag som någons förälder.
Som någons förälder när man själv var tolv-tretton år och hemma hos någon kompis eller sig själv och det tycktes obegripligt hur någon kunde stå vid ett fönster och säga titta där är rödhaken igen, kolla nu äter han av solrosfröna.
När man själv tänkte sina fragmentariska explosionsartade tonårstankar, tänkte:
HUR KAN MAN NÅGONSIN BRY SIG OM EN RÖDHAKES MATVANOR NÄR HELA VÄRLDEN OCH ALLRA MEST MITT HJÄRTA BRINNER.
Jag betraktar mina fåglar och jag förstår bättre nu.
Tjusningen i att iaktta konstanter när resten av livet rasar iväg så fort.
När man är vuxen nog begripa hur annorlunda en tid i livet kan vara från den som nyss var, när man väl är kapabel att vända sig om och minnas varifrån man kom.
När man inte längre är upptagen med att rusa ifrån sitt brinnande hjärta.
Glor på mina fåglar och det är december och jag tänker på vad det här året har gjort med mig.
Jag tänker på 2017 som ett år av att ömsa skinn.
Jag klev ur något gammalt och in i något nytt och plötsligt strålar jag i andra färger.
Det gjorde inte ont, att byta skinn, när man väl är redo tror jag att man kliver ur det gamla, det faller av kroppen som all död hud gör.
När man förstår hur lätt det går kanske man undrar varför man inte gjort det tidigare.
Tittar på mina fåglar och tänker på sådant jag har klivit ur.
Om mitt gamla jag skulle gått långsamt, då går jag snabbt, om mitt gamla jag ville vara ensamt vill mitt nya ha sällskap. Om mitt gamla jag inte vågade, om hon var rädd, då går mitt nya tre steg framåt, säger nu kör vi.
Kanske är det bara yta. Nya färger, nya mönster, en ny skepnad att åla sig fram i.
Ändå känns det tryggt med konstanterna, de man kan hålla fast sig i, det som visar att det här kapitlet trots allt är en fortsättning på samma berättelse:
snö som stormar som den stormat alla år förut
blöta kläder som luktar surt som de gjort ett helt liv
ungar som drar en i handen, håret, öronen, benet
som stampar med foten i golvet och fnissar in i ens öra och viskar upphetsat till varandra när vi hör sirener utanför fönstret: åh hör ni det är mammas jobb som är ute och åker.
Och hav som luktar tång och salt och gyttja som havet alltid luktat,
och fåglar som bygger bon och skuttar över granntak och är svarta skuggor mot solnedgången som alla år, som följer samma cykler, som lever samma gamla liv som om inget särskilt hade hänt.
Kanske är det dags nästa år, tänker jag.
Kanske är det dags då att köpa en talgboll.
+1
8 Comments
Som en för tidig julklapp är det, att inse att jag inte läst din bligg på ett tag, och att det finns flera vackra nya inlägg att läsa. Nu har jag öppnat dem andäktigt, tack och bock! Och god jul! <3
Åh tack! tänkte på dig senast tidigare nu ikväll och att jag borde slänga iväg någon rad om att jag hittade mitt sätt att nämna den fina boken och hur jag uppskattade dess ton och språk. (den blev omnämnd i det här inlägget, i väldigt fint sällskap: http://nettelblad.blogg.se/2017/november/ambitioner-2.html)
tack för dina fina ord och god jul! <3 allt gott!
I really wanted to construct a word to be able to appreciate you for those awesome techniques you are giving here. My prolonged internet search has now been recognized with reliable suggestions to exchange with my great friends. I would believe that we visitors actually are very much blessed to live in a very good community with many marvellous people with good methods. I feel pretty happy to have discovered the web site and look forward to plenty of more exciting moments reading here. Thanks a lot once more for everything.
There is noticeably a bundle to find out about this. I assume you made certain good factors in options also.
I just wanted to write down a small note to be able to thank you for those amazing solutions you are giving on this website. My particularly long internet search has at the end of the day been paid with good facts and techniques to exchange with my best friends. I would tell you that many of us visitors are undeniably fortunate to live in a fantastic community with many wonderful individuals with insightful techniques. I feel quite lucky to have encountered your entire site and look forward to tons of more excellent moments reading here. Thanks a lot once more for everything.
I have to convey my appreciation for your kindness in support of men and women that really need help on this important concern. Your special dedication to passing the message all over had become pretty beneficial and has regularly empowered guys and women just like me to realize their pursuits. Your important tutorial means a lot to me and still more to my office workers. Warm regards; from everyone of us.
A lot of thanks for each of your work on this website. My niece loves engaging in investigations and it’s simple to grasp why. A lot of people hear all regarding the dynamic medium you give simple tricks through the website and as well improve response from other ones on this area and our girl is always being taught so much. Take advantage of the remaining portion of the year. You are conducting a wonderful job.
[…] orden, medan man tittar på detta: vinden i trädkronorna, ljuset över de vita tegelstenarna, fåglar.Och så dessa snöflingor, hur de virvlar och irrar, spiraler genom […]