Åh. Bara så ni vet så är det där Pomme d’Amour-teet så gott att jag nästan går sönder lite.
En perfekt avvägning av smaker. Så kvalitativt att jag nästan får ångest av att dricka det medan jag pluggar, för att det känns som något man borde inta i mörker, medan man sitter och blundar och ler för sig själv bara för att det är en sådan njutning.
Nu ska jag skriva om konservatismen. Tjo!
No Comments