Idag är det dags för fjärde delen. Eftersom vi nörmar oss november blir detta en specialare. November innebär nämligen NaNoWrimo, eller national novel writing month.
Men VARFÖR, kanske någon frågar sig? Och ska inte romanskrivande vara en lång och mödosam väg, längs vilken man vandrar i snigelfart? skriar visst de indignerade och förolämpade gnällighetsläsarna.
Anledningarna att göra ett NaNoWriMo är säkerligen lika många olika som det finns att göra andra extrema utmaningar. Precis som alla som springer maraton inte gör det av samma skäl. Och alla gör det inte på samma sätt.
Vissa gör det för utmaningens skull – och låter utmaningen bestå i att enbart producera så många ord som möjligt, oavsett kvaliteter som handling eller ens någon form av substans. De låter bara pennan flöda, utan några förberedelser, och slutresultatet blir ett manus av romanlängd. Däremot inget man skulle ge ut och kalla en roman. Detta är ett roligt sätt att göra det på och absolut värt att testa även om man har ambitioner att skriva färdiga romaner – poängen med att skriva såhär är att bara våga släppa lös, släppa sin prestationsångest.
Man brainstormar helt enkelt fram 50 000 ord, och även om det inte ger kvalitet i vartenda litet ord släpper det fram förvånansvärt mycket användbart material.
Det här sättet att göra ett NaNoWrimo skulle jag rekommendera till någon som kanske har en berättelse som lurar i bakhuvudet, men inte riktigt kommer igång. Lek dig fram din berättelse sida efter sida så har du i slutet av månaden en betydligt bättre känsla för vad det är du vill skriva, en bättre kännedom om dina karaktärer och mängder av uppslag för idéer till handlingen.
Annars rekommenderar jag att man följer planerna man gjort i förväg, men är mer öppen än vad man kanske är annars i sitt skrivande att sticka iväg på sidospår, testa nya idéer, och att hoppa i texten fram och tillbaka mellan scener för att hela tiden skriva där man främst är inspirerad.
Och att lära sig var man kan hitta tid att skriva. Tro mig, har man skrivit 50 000 ord på en månad har man definitivt hittat vardagens kryphål, de som gör att man kan skriva fast man inte trodde man hade en minut över. (Minuterna över finns alltid, de är bara utspridda över dagen).
Peppade? Jomen det tycker jag att ni ska vara. Här får ni mina fem bästa NaNo-tips:
1. Sätt ett mål som passar dig.
Vissa mår bra av att överprestera – så jag sätter hellre ett mål jag vet att jag säkert når och överträffar det. Andra kittlas av tanken på att det är på väg mot något omöjligt att nå.
Förra året var jag höggravid och tentapluggande och tänkte att jag sätter 25 000 så gör jag det lätt för mig. (Okej, ”lätt”, är relativt, men lättare i alla fall). Sedan skrev jag 50 000 i alla fall, men då kunde jag känna mig sjukt duktig istället för att bara andas ut och tänka att jag uppnådde mitt eget mål.
2. Vänta inte på tiden. Hitta den.
Okej, med risk för repris: jag hade inte gott om tid förra året när jag gjorde min bok. Men varje gång jag hade mer än fem minuter att skriva det gjorde jag det. Jag minns att vi hade en föreläsningsvecka i allmänmedicin, och de veckorna har de alltid halvtimmesraster. Perfekt – så fort vi fick rast slog jag upp min dator och skrev, medan alla andra gick och drick kaffe. Sedan gick jag till biblioteket på entimmarsluncherna och skrev. Och om helgmorgnarna tog jag inte sovmorgon och långfrukost, utan jag gick upp och satte mig och – guess what? – skrev.
Det är asocialt beteende till tusen, och man offrar andra saker.
Vill man skriva 50 000 ord på en månad gör man sådana saker.
3. November är inte månaden att dra in på kaffe och fika. (Om nu någon månad är det.)
Jag och pecannötspajen, kladdkakan, chokladbollarna på Kafé Station. Det var vi i symbios som skapade min roman.
Om du börjar varje skrivsession med att kolla om dina skrivkompisar har haft något för sig, då förstörs ju principen om ”mer än fem minuter över = skriv”. Plötsligt äts dina fem, tio, femton minuter upp av att läsa om någon annan som har skrivkramp.
Det kanske känns bra, och allt som känns bra är förstås bra, men bättre om du vill skriva en bok är att skriva en bok.
5. Ha kul.
Kanske inte skratta-högt-kul. Men åtminstone jag-gillar-vad-jag-håller-på-med-kul.
Skrivande generellt tror jag inte alltid måste vara roligt. Jag tror det räcker med att man helt enkelt inte kan låta bli. Men bestämmer du dig för att göra den här grejen, en sådan utmaning, och det är pest och pina hela vägen: strunta i det!
Tanken är inte att man måste skriva romaner på en månad. Tanken är att man ska göra de saker som passar en i ens intresse för skrivande. Om det är att fila på dem under balanserad självdisciplin i flera år: gör det.
och just ja, ett extratips:
Du kommer att behöva redigera efteråt. Om du vill att det ska bli en färdig bok, alltså.
1 Comment
Åh vilka bra tips! Och så peppande att läsa. Jag har själv inte skrivit på så länge, men hade en gång en berättelse som jag liksom plirade på, som blev några hundra sidor, men som släpptes och liksom försvann. Så som vissa berättelser liksom försvinner.
Men det här? En utmaning? Låter ju så kul!