sånt som inte får plats i andra kategorier

Neurofysiologi

maj 10, 2014
Umgänget med en två-år-och-fem-månaders-flicka är som ett långt experiment om hur en hjärna processar saker.
 
Som det här med talet, till exempel. Det är så tydligt hos henne att processen “härma ett ljud någon gör genom att bara upprepa ett ord som en papegoja” inte är samma process som att prata. Inte samma process som det där att faktiskt hitta i hjärnans minnesbank det ord som representerar det fenomen man nu vill kommunicera till någon annan.
 
Ett slående exempel är när min dotter ska tacka. Hon tackar gärna, ofta och mycket, men talar inte helt rent. Tatt! säger hon när hon får en efterlängtad maträtt, tatt! ropar hon när jag lyfter henne i en gunga, tatt mycket mamma!
Men ibland struntar hon förstås i det. Och ibland försöker jag i de lägena uppofstra henne, till exempel om det är någon främling som ger henne något.
“Säg tack!”, säger jag med ordentlig mammaröst.
och
“Tack!”, upprepar den klara flickrösten, alldeles rent, för allt hon gör i det läget är att upprepa ljuden mamma vill att hon ska upprepa, men betydelsen är helt ointerssant för henne, tankarna befinner sig någon helt annanstans.
Skillnaden mellan ord som kommunikation, och ord som stavelser vi uttalar utan att mena dem. En biologisk, psykologisk, sociologisk process. Jag stannar upp och fascineras.
Sedan säger hon Mamma kom! Kramas! och det finns ingen mer tid att tänka.
0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply