Sommarljuset förvirrar mig, framförallt uppe i norr. Allting känns evigt, ödsligt och vidsträckt. Och nätterna är fyllda till bredden av spegelblanka insjöar vars vattenytor bara borde spräckas.
En annan sommar ska jag kasta mig i vattnet, mer.
Var sak har sin tid. Jag lär mig aldrig det.
För mig har alla saker samma tid. Den tiden är nu.
För mig har alla saker samma tid. Den tiden är nu.
när jag blir stor, ska jag lära mig:
att ha tålamod
att höra av mig till vänner
att skaffa vänner
att laga min cykel själv.
Sedan är jag rustad för allt som kan drabba mig i den här märkliga tillvaron som kallas för existensen.
0
No Comments