Lever livet

Föreläsningar om leversjukdomar och diabetes, sådant jag tycker är roligt. Vet inte riktigt varför, men det är något med hur symptomen kan drabba så många olika organ, den täta kopplingen till fysiologin, något ditåt.
Utanför doftar det fukt och höst, inomhus kaffe och människors parfym. I pauser och när jag tappar fokus på föreläsningen klottrar jag text, som så många gånger förut.

För snart ett år sedan försökte de ringa mig när jag satt på en genomgång och säga att jag var nominerad till Lilla Augustprisest. Jag firade med en falafelrulle på Café Nian, högst upp i sjukhuset, men var så chockad att jag råkade tugga i mig aluminiumfolie. 
Ett tag var mitt självförtroende många gånger högre än vanligt, surfande på något slags framgångsvåg.

Det är synd att man inte kan vinna något pris varje år. Att man måste hålla det där självförtroendet i gång av sig själv.

Fast kanske ändå bra. Falafelrullarna där på nian är så stora. Är inte säker på att jag skulle få plats med en i magen nu, det är så trångt om utrymmet där.