Jag tycker om när saker blir… mycket. More is more och tårta på tårta är liksom det som makes me tick.
Typ… feta saker blandat med feta saker. Som en sallad jag åt en gång och fortfarande fantiserar om ibland när jag vill tänka på god mat jag ätit (jag brukar ligga och tänka på god mat jag ätit ganska ofta, det är en väldigt tillfredsställande sysselsättning) där jag blandade fetaost och yoghurtdressing och bregott. Det kan låta fruktansvärt osmakligt och var säkert det för de flesta tungor, men jag gillade känslan. Lite förbjudet och väldigt väldigt… mycket.
Och sedan var jag väldigt mätt, väldigt länge.
Med filmer av den finska regissören Kaurismäki är det lite samma sak. Jag är ganska förälskad i det han gör och vill bara se mer och mer så nu när jag har varit sjuk såg jag ytterligare en film av honom och precis som det var fett på fett i den där salladen jag åt så är det misär på misär på misär i hans filmer. Och när jag har sett dem är jag liksom väldigt… tillfredsställd.
Dessutom tycker jag han har så vacker ljussättning ibland, med scener som är som små tavlor.
No Comments