Det är som en förälskelse vid helt fel tidpunkt.
Helt emot alla planer och alldeles för intensivt.
Och alldeles oemotståndligt.
Helt emot alla planer och alldeles för intensivt.
Och alldeles oemotståndligt.
Jag tänkte lägga skrivandet på hyllan några veckor, kanske några månader. Det där skönlitterära. På min höjd peta lite i novellsamlingen, vara bitter över refuseringar, göra andra saker. Överväga att ge upp en talang jag inte längre vet varför jag vill hänge mig åt.
Mitt i en existensiell kris. Det där att varför ska man skriva? Vad blir bättre av det?
Men jag skriver ju för att jag inte kan låta bli. Det är ju själva essensen. Och idag började det första klottret på ett romanprojekt om stjärnor och sibiriska nätter och kärlek och matematik och jag är redan uppslukad och betagen. Rusig och nästan hjärtklappande.
Tydligen är epidemiologiföreläsningar extremt kreativt inspirerande.
0
No Comments