Har varit på praktik de senaste dagarna, på medicinska akutvårdsavdelningen. Mina kurskamrater gjorde det i våras men då låg jag hemma och kräktes eftersom min kropp hade blivit wild och crazy av bebisen den hade i magen.
Att göra det hela på sommaren visade sig vara en hit, även om det mest var en nödlösning, eftersom jag har fått ränna runt som enda studenten och känt att jag verkligen kunnat ta mig tid att ställa frågor och prova på saker på ett sätt jag tycker är mycket svårare när man är omgiven av andra som vill göra precis lika mycket eller mer än vad man själv gör. Har hittat blåsljud på ett hjärta, rondat, dikterat en epikris (det man gör i journalen när patienten skrivs ut från avdelningen). En hel del intressanta fall har jag sett också. Många rent medicinskt fascinerande, förstås, men minst lika exalterad (kanske mer) blir jag över de där som är luriga på grund av andra saker. Komplicerade situationer med anhöriga, fall med starka psykatriska inslag (har sett en hel radda intoxikationer till exempel, med folk som överdoserat saker i självmordssyfte. De hamnar ju först någonstans för att man ska säkra dem rent medicinskt, innan de skickas vidare til psykatrin). Och rent allmänt det där att träffa patienterna och få en viss bild av dem första gången man pratar med dem, men sedan se hur den kan förändras under deras tid på avdelningen, hur man får fler pusselbitar i vilka de är, hur de hanterar sin sjuklighet, hur de uppfattar sin egen situation, allt sådant. De där små bitarna som gör yrket till något annat än att bara foga samman symptom till diagnoser med hjälp av internet och några tjocka böcker. Det är fina grejer, minst sagt.
Intensivt, dock, som det lätt blir. Imorgon är det sista dagen, sedan blir det forskning igen, sådant där jag mer styr över min tid och min vila. Tur det, för gravidkroppen protesterar med sammandragningar hela kvällarna. Ofarligt, men något kvällspromenadshämmande. Helt fel är det ju dock inte – sammandragningarna innebär ju att ens livmoder kontraherar så att muskeln ska bli starkare inför förlossningen. Om den har börjat träna redan nu, vilken supermuskel kommer det då inte vara när barnet ska ut i december? Tar väl en värk och sedan ploppar den lilla filuren ut…
No Comments