Bli stor

Alltså alla dessa miljontals sidor att läsa in till tentan och allihop handlar om misär.
Cancer i delar av kroppen normala människor knappt känner till (den kan ju finnas på vartenda himla ställe) och död som är plötslig och död som är långsam och lidande och ”normal åldersdegeneration” som inte är så trevlig den heller, bara det att den inte är patologisk för det kan minsann vara mycket värre.

Det är sådant som kan få mig att undra. Varför ska jag bli det här när jag blir stor?
Hur katten kunde jag komma på en så dum idé som att bestämma mig för att jobba med all denna smärtsamt plågsamma konstruktion som kallas för människokroppen?

Varför kunde jag inte bara vara en rödvinsvänsterbrud som ville ”jobba inom media” och känna att det vore the time of my life om jag någon gång fick sitta i en morgonsoffa på teve och typ prata om höstens skotrender?
Det börjar kännas lite patologiskt, mitt yrkesval. Patogenesen och etiologin är inte helt klarlagd men jag tror det handlar om genetisk predisposition, en uppsjö av miljöfaktorer och ett utvecklande av en galen biokemisk fascination och ett fanatiskt människointresse.

Processen tycks dessutom irreversibel.
Once you go pathology course, you never go back.