Pluggar diabetespatofysiologi hela dagen och kör den här på repeat. Kanske borde man lyssna på något mer peppigt, sådär så att man orkar hela vägen som är kvar med både plugget och graviditeten. Men jag älskar hur drömsk den är, framför allt på repeat. Trots allt passar det ju hur allting är nu, när jag måste hålla mig hemma och vänta och tiden är evighetslång och alldeles för kort på en och samma gång.
I morse trodde jag förresten att det var på G, för jag vaknade av att jag hade tre värkar. Eller förvärkar, var det väl antar jag, eftersom det aldrig blev något. Sist det var dags kände jag ju ingenting och så plötsligt gick vattnet en morgon. Som på film ungefär, fast det är tydligen bara 10% av förlossningarna som börjar med vattenavgång. Det visste jag redan då, jag blev nästan lite frustrerad, typ jag har ju koll på statistiken! det är inte såhär det brukar gå till! Men det var himla praktiskt faktiskt, för då visste jag ju vad som gällde efter det. Bebis på G, klart slut. Inte en massa undrande om molvärkar kan bli värkar som kan bli barn.
No Comments