Hittade ett gammalt dokument med dikter från en annan tid, vad som känns som ett annat liv. När jag var sjutton och precis hade tagit studenten och var mager, förvirrad och trodde att livet alltid skulle vara osäker kärlek och en ständig jakt efter något som kunde döva alla dessa starka känslor som bara själva existensen innebär.
Det var fina dikter, tyckte jag.
Som den här till exempel.
Midnattsmorgon
jag är guldet du ännu inte vaskat fram mellan floderna
och trots det sjunker jag alltid
som sand
mellan dina fingrar
här kommer vintern och den lämnar oss ensamma
bakom våra fönster
andlösa
när vi försöker hitta musiken
som den är
när den inte skär i våra öron
är silvret våra matbestick aldrig
var gjorda av
det som glänser
i aprilsolen
här kommer bilderna de dansar i huvudet
jag söker struktur men här finns mest längtan
efter
tunga
läppar
kropp
det finns inga ord som kan rädda mig
och orden var allt jag hade
No Comments