Söndagar

Söndagar är skrivdagar.
Formellt sett är de väl bebisdagar, då huvuddelen av timmarna går åt till att leka med mitt trettonkilosmirakel (som har lärt sig att blåsa i en leksaksflöjt nu! hon upphör inte att imponera mig), men det som kännetecknar dem är ändå just att jag har möjligheten att skriva, eftersom jag är hemma både när hon sover sin förmiddagssömn och sin eftermiddagssömn. Brukar skicka iväg fästmannen på äventyr och sitta vid vårt minimala köksbord och låtsas att det här är mitt yrke. Internet urkopplat, kaffekoppar pressade, anteckningar klottrade under veckan om vilket slags novell jag vill åstadkomma. (Denna vecka om en kvinna som hämnas på sin före detta man genom att ta reda på hans barndomshemligheter när hon får chansen, trots att hon vet att han skulle avsky det).

Det är ett bra sätt att hålla söndagsångesten borta.