sånt som inte får plats i andra kategorier

Berättelsen om chokladbollarna

november 2, 2012
 
Chokladbollarna. De passar helt enkelt, så väl, min neurotiska läggning.
Till att börja med: jag gör dem aldrig själv. Kom igen – jag pluggar till läkare, är mamma till en tiomånaders bebis, försöker skriva klart en bok. Finns inte mycket chokladbollsrullartid över, där.

Redan där kittlar det i magen. Det känns förbjudet att betala överpriser för något som är så uppenbart enkelt att själv skapa. Känner mig som något slags Paris Hilton eller dylikt miljardärsbarn när jag betalar andra för att ha rullat dem åt mig. Samtidigt som chokladbollar är billigt, jämfört med allt annat man kan betala överpriser för. Femton kronor i sjukhusets centralhall, och chokladbollen är ens egen att förtära. Sällan är choklabollar heller så stora att man behöver få dåligt samvete över att de äts ofta. De är ett allround-verktyg för lycka som kan användas veckans alla dagar.

Det här har, på vissa sätt, varit en jobbig vecka. Mest för att jag stressar upp mig i onödan, så mycket att jag inte kan sova. Sedan blir jag stressad över att inte kunna somna. 
Min fästman kom hem med boten. Fyra stycken, så fulländade i sin rundning och sötma att man nästan blir religiös.
Chokladbollarna och jag ska ha en mumsig helg ihop.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply