Jag sover nio timmar per natt igen och går till skolan och försöker äta bra mat (vikten stabiliserad, allting finemang, ska bara trycka i mig lite lagom med järn ibland) och den 23 januari börjar jag ny termin och då tänker jag vara med från början, lämnar den sista tentan innan dess därhän och gör den troligen efter sommaren, så att jag äntligen är i fas igen. Och jag tror det blir så bra. Det känns faktiskt som att det kan bli bra.
I nuläget är allting som jag ville ha det, fast jag visste att det var en ganska orealistisk dröm. Jag helammar min bebis fast jag är borta en del dagtid och fast jag sover i ett eget rum nattetid för att kunna klara av mina dagtidsgrejer. Det fantastiska fenomenet bröstpump har synkat fantastiskt bra med min nästintill bisarrt intensiva mjölkutrdrivningsreflex (jag är en mjölkko deluxe) och jag överproducerar nästan mjölk.
Och så har jag ju en dedikerad far till mitt barn, en oerhört dedikerad pappa. Jag känner mig så lugn och trygg med hur han tar hand om henne.
Det mest spännande just nu är omgivningens reaktioner, faktiskt. Det är ju ingen som är otrevlig, absolut inte, men mer konfunderade, mer genuint förvirrade, än vad jag trodde. Jag känner nästan ingen som fått barn – de som jag känner är nog bara mina egna föräldrar och min bror, och i båda fallen var det fadern som tog ut föräldraledighet, så för mig har det varit ett speciellt sätt att lägga upp det, men inte något helt exotiskt. Men de flesta jag pratar med verkar tro att jag sköter min bebis på heltid samtidigt som jag pluggar på heltid. Och när de får veta att pappan är hemma är det mest som att de tror att det är en lite gullig grej ”ahaa, vad fint att din kille hjälper till lite också”.
Ja, det är jättefint. Men nej, han ”hjälper inte till lite”. Han har huvudansvaret för vår bebis och för saker här hemmavid. Annars skulle jag vägra plugga samtidigt. Det är underbart att vara med vår dotter – hon brås ju på sina oerhört charmiga föräldrar – och jag hade absolut kunnat tänka mig att vara mammaledig, men då skulle jag såklart inte gått värsta slitiga utbildningen samtidigt. Jag hade gått under, typ.
Men det är spännande med folks frågor. Och roligt att folk vågar fråga, såklart. Jag hade nog bara inte insett fullt ut hur ovanligt det vi gör faktiskt verkar vara.
(Så fråga för all del gärna om ni undrar något).
2 Comments
Hängiven pappa, inte dedikerad. Skulle jag vilja säga. Om han inte är någon typ av datorserver eller så.
Det är svårt att veta med män ibland…
Men om vi utgår från att han inte är en datorserver håller jag med. Om jag inte behöver betala något för rådet ,)