Jag såg på ”Barn till varje pris?” som är en dokumentärserie på Svt som går nu (finns på Svt Play, det är där jag ser det eftersom jag inte har någon teve, men jag har så intelligenta bloggläsare så jag utgår från att ni kan leta reda på det själva). Den handlar om barnlöshet och svårigheter att få barn på olika sätt, och berör de olika metoder som finns för det (IVF, surrogatmödrar i Indien, skaffa barn med kompis osv osv) och vad de kan ha för aspekter och så. Väldigt intressant och påminner mig själv också om hur glad man kan vara över att vara heterosexuell och lättbefruktad som funnit stora kärleken i ung ålder. Det är onekligen väldigt, väldigt bekvämt (även om ”bekvämt” kanske inte alltid är ordet som slår en när man tappar något på golvet och måste ropa på en barnafar eller någon annan för att be om hjälp med att plocka upp det, för att magen gör det till ett galet projekt att sänka sig till golvnivå och ta sig upp igen).
I alla fall, i senaste avsnittet jag såg intervjuade de en dansk som är chef på världens största spermabank, som exporterar danska avelskarlars sperma till hela världen för provrörsbefruktningsindustrin. De frågade honom hur det kom sig att han grundade det här mångmiljonföretaget.
”Jo”, sa han, ”en natt för många år sedan drömde jag om nedfrusna spermier. Och då började jag tycka det var jätteintressant, jag pluggade egentligen på handelsskolan då och hade inte alls med sånt att göra men det var så spännande så jag började läsa massor om det. Och så, ja, jag hade fått ett mikroskop i gåva av en vän så jag började frysa ner mina egna spermier och så och titta på dem i mikroskopet, och ja, på den vägen är det.”
En väldigt lustig man, det där. Jag tror inte det är alla som drömmer om spermier som börjar kika på dem i mikroskop, så att säga.
No Comments