Här hade jag tänkt lägga upp ett inlägg om min eminenta studieteknik någon dag, men med fyra veckor kvar till tentan och panik i maggropen som eskalerar när jag inser hur lite jag kan fast jag kan så mycket (jag har lärt mig så himla mycket och ändå tycks det aldrig vara tillräckligt) vet jag inte längre om den faktiskt känns så eminent.
Så himla märkligt program jag läser. Jag förstår inte att folk faktiskt gör det här frivilligt. Kanske är därför så många läkare verkar vara lite psykade i huvudet, de leder fortfarande av typ posttraumatiskt stressyndrom och grav ångestproblematik (och i många fall säkert missbruksproblematik) efter att ha studerat den här skiten.
viktig uppdatering 2 h senare: fast jag är ju så bra att det inte är sant. Som vanligt borde jag kanske ägna mer än 15 minuter åt att försöka lösa de extrasvåra uppgifterna vi får innan jag suckar och tycker det är omöjligt. Så otroligt fast i det här att jag ska kunna allt jag försöker göra på direkten, annars går det inte. Begåvningens bortskämdhet misstänker jag. om man alltför många år just har kunnat lösa alla uppgifter på direkten, blir man tämliegn förkrossadn är man plötsligt måste jobba lite.
No Comments