sånt som inte får plats i andra kategorier

Ensamheten

juni 19, 2011

Jag känner mig så ensam ibland. Det har jag gjort hela mitt liv och kommer antagligen att fortsätta gör det. Alla har det, mer eller mindre. Jag har det ganska mycket. Kanske för att jag är ganska märklig. Kanske är det därför jag skriver (av det skälet och tusen andra), för att på något sätt legitimera den egna existensen och söka kontakt med någon som inte är specifik och därför inte riskerar att bli en besvikelse lika mycket som definierade, specifika personer oftast är.
Bara någon som någonstans läser och gör en mer verklig och mindre isolerad.

Ensamheten är en hemlängtan som brinner i magen men det finns ingen plats i världen där den plötsligt upplöses och man har kommit dit man längtade.

Jag tar långa cykelturer och lyssnar på Studio Ett, och efter en timmes trampande är känslan lite lättare. Jag tar promenader och övar ryska glosor, högt för mig själv i skogen, och glömmer bort att den ens finns.

Kanske förändras det när jag får barn. Kanske inte. Jag har inga förhoppningar om det, för det vore naivt. Det är bättre nu än det brukade vara, och jag lever med den där håligheten inuti som något kroniskt. Det går att leva med sådant också.
Går att leva väldigt bra, till och med.

Det är en sanning jag för bara några år sedan aldrig skulle ha vågat tro på.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply