sånt som inte får plats i andra kategorier

Kom igen nu

juli 19, 2011

… Nu är jag i tjugonde veckan, med beräknat förlossningsdatum 14 december. (Plus/minus två veckor är vad man brukar räkna med, så det är inte alls osannolikt att bebisen kommer lagom till min födelsedag eller som en fin liten julklapp. Men jag kommer ju inte att köra kejsarsnitt om jag inte behöver utan köra den mer klassiska metoden, så någonstans där borde den komma i alla fall och inte tidigare, om den inte har väldigt bråttom ut).
Och jag blir så otålig, jag vill ha bebisen nu! Jag har haft både mitt graviditetslidande och min njuta-av-magen-och-de-bisarrt-förstorade-brösten-tid, nu vill jag ha mitt barn i stället. En graviditet är så sjukt lång. Jag är uppvuxen i ett samhälle där inget man vill ha, någonsin, har en så lång leveranstid.

Ibland på nätterna drömmer jag om det, barnet. Oftast är det bara några flyktiga sekunder, fragmentariska bilder av ett knyte man håller i famnen och en känsla, en känsla jag vaknar med ibland, som en värme i magen och över bröstet, en känsla av en oförbehållsam kärlek och en mycket märklig, instinktiv lycka.

Det är förstås ett gott tecken, men det gör det också svårare. Längtan blir så stor. Jag kanske kommer tycka det är lättare när jag kan börja känna sparkarna. Den rörde sig massor, det såg jag på ultraljudet, sparkade och viftade med armarna och hade sig, men ännu har ingenting känts av här ute.

Min lilla bebis där inuti, jag undrar vad det kommer att bli av den. Jag hoppas att den kommer att vara lycklig. Jag hoppas att den kommer att känna sig älskad. Och jag hoppas att den kommer att ha roligt på många, vackra äventyr med sin pappa och sin mamma och den här märkliga platsen de kallar för världen.

Jag undrar också om den kommer att ärva något av sin mors mest karakteristiska drag: intelligensen, den passionerat fixerat glupska relationen till mat, eller kanske rentav den gigantiska stora näsan.

Allt detta får framtiden utvisa, antar jag.
Framtiden tenderar bara att ligga så långt bort ibland.

0

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Alexandra juli 21, 2011 at 10:06 e m

    Den femtonde tycker jag han/hon/hermafroditen ska komma. (Öppen för alla typer av varelser, såväl glupska som stornästa, höhö.) Femton är ett bra datum att fylla år på.

    Jag känner läskigt många decemberbarn.

    0
  • Reply Hedvig augusti 13, 2011 at 11:14 f m

    Om hon kommer den trettonde, kan ni inte överväga Lucia i mellannamn? Trots kristendomsanknytningen…

    0
  • Leave a Reply