Ö

Någon gång i februari var jag i Örnsköldsvik för att följa med en dag på en vårdcentral. Man var tvungen att åka tidigt på morgonen på ett tåg med klasskamrater man ännu bara kände lite grann eller kanske egentligen inte alls. Sitta med sitt take away-kaffe från centralen och drömma – jag drömmer ganska ofta om sådant – om den framtid då man har ett jobb, egentligen vilket jobb som helst, ett riktigt jobb då man åker någonstans på dagarna och måste gå upp på morgnarna och får dricka sitt kaffe och bara vara halvvaken och se världen susa förbi utanför fönstret på vägen dit.

Jag hann promenera omkring också, i Ö-vik, i kylan och härligheten. Hitta lappar om att vi inte ska lita på institutionerna och stirra på min egen andedräkt när den bolmade ut i den svidande vintern.

Jag tycker mycket om utflykter. De behöver inte gå någonstans särskilt, bara förekomma.

Just nu, däremot, är jag ganska icke-utflyktsbenägen. Tung och dan, och märkligt trött, så jag orkar inte heller riktigt studera. Försöker att njuta av tiden ändå – dessa oceaner av tid som plötsligt öppnar sig när man inte kan göra någonting – och göra sådana där saker jag aldrig hinner så mycket jag vill annars, som att läsa. Ligger och läser om Blonde av Joyce Carol Oates (fast inte översatt den här gången, lånade engelska versionen på biblioteket), varvat med en svensk bok om Kinas historia som jag inte riktigt minns vad den heter. Lyssnar på språkkurser i min Ipod. Fantiserar om framtiden, det förflutna, och sådant som kanske aldrig hänt eller ens kommer att hända över huvud taget.

Ändå känner jag en gnagande rastlöshet. Det är som att driva runt och vänta på julafton men utan ett angivet datum. Och krabaten kan ju mycket väl dröja till julafton, det vore inte anmärkningsvärt alls.

Tipsa gärna om radioprogram man borde lyssna på. Eller andra aktiviteter som är lämpliga att ägna sig åt om man är stor, tung och trött.