sånt som inte får plats i andra kategorier

Matnörderi

augusti 16, 2011

[Obs: jag har nog egentligen inget syfte med det här inlägget. Jag gillar bara att nörda mig, helt enkelt.]

Något jag älskar med att vara gravid är att mitt fascinerade-fixerade matintresse återigen kan få användas till något med, vad ska man säga, högre syften. Jag älskar nämligen mat, i alla dess aspekter. Jag älskar att äta på den, att titta på den, att lägga upp den i eleganta kombinationer som små konstverk, att tillaga den, att näringsvärdesberäkna den, att veta hur man undviker gifter så väl som möjligt, att känna till politiska aspekter kring mathistorien. Alltihopet kring maten, helt enkelt. En gång i tiden hetsade det mig att leta efter den mat som var fettsnålsat och kalorifattigast och hela det där köret, sedan tröttnade jag för jag kunde aldrig riktigt se poängen. Ett tag fick jag utlopp för matintresset genom att jag var vegan, men nu är jag ju inte det längre.

Men jag är gravid i stället, och att försöka skapa mig en filosofi kring vad jag tror är den ultimata maten nu är något av det roligaste jag vet för tillfället. I början var det inte så intressant eftersom all mat jag inte kräktes upp, och all mat jag över huvud taget klarade av att äta, var detsamma som bra mat, och då fanns det inte så många intressanta matdimensioner att studera.

(Sedan tror jag inte att det här är den ultimata kosten för alla gravida, blablabla, det funkar för mig för att jag tycker det är skoj och spännande men vore kanske inte lika aktuellt för någon som tyckte mat är tråkigt, då är det ju bättre att äta så enkelt man kan. Man måste likosm alltid lägga in den här disclaimern om man diskuterar sådant här, annars känner folk sig angripna för att de inte gör precis som man själv och kanske inte pallar att bry sig lika mycket).

Till exempel äter jag inte kött nu (vilket jag inte gjort på två år, men som jag kom att göra i början av graviditeten eftersom jag mådde såpass dåligt att det vare n utmaning att få i sig sådant som jag kunde äta OCH som gav mig bra med näring, och tex järnet från köttet och det faktum att jag blev sugen på det gjorde att det kändes ganska värt), huvudsakligen för att det ligger så högt i näringskedjan att miljögifter ackumuleras i kött, och jag är inte direkt i den ekonomiska situationen att jag kan köpa Krav-märkt kött, där halterna av olika gifter och mindre-bra grejer torde vara lägre, eftersom Krav-märkta djur också är uppfödda på Krav-märkt foder.
Av samma skäl konsumerar jag inte heller andra animaliska produkter som inte är ekologiska – oekologisk mjölk, ost, ägg går helt bort. Eftersom det oftast är mindre summor det rör sig om för att välja ekologiskt där lever jag dock inte veganskt, så jag behöver inte bekymra mig om B12 och kalcium som om jag varit vegan.

Jag äter inte heller fet fisk (vilket jag ibland sedan jag slutade vara vegan), av samma skäl som med allt det andra, men jag äter omega-3-tillskott med långa fettsyror. Om kroppen själv kan omvandla helt vegetabiliska omega-3-fettsyror (som finns i tex rapsolja, valnötter) till de längre fettsyrorna EPA och DHA i tillräckligt hög utsträckning är omdiskuterat, så omega-3-tillskott rekommenderar jag ju egentligen alla som inte äter fet fisk 2-3 gånger i veckan, och framförallt de som aldrig äter det. Framförallt om man som jag har en bebis i magen som har potential till värsta häftiga hjärnan, då vill man ju mata den med allt den behöver.

Och slutligen äter jag inte heller sötsaker i någon högre grad. (Under sommaren har det dock varit andra bullar! Och andra prinsesstårtor, blåbärspajer, kladdkakemuffins, chokladtårtor…) I början av graviditeten blev det mängder av sådant, och till slut kände jag att det fick vara nog. Framförallt som studier tyder på en ökad risk för att föda stora bebisar (med komplikationer som tvungen kejsarsnittsförlösning) hos kvinnor som konsumerar mycket sötsaker under graviditeten. En del jag läst säger också att risken för välfärdssjukdomar som fetma och diabetes kan öka om man matar fostret med en massa socker, men sådana samband kan ju vara svåra att fastställa. Hursomhelst är jag ganska nöjd med kakfrossandet en period, och jag tycker om att ställa upp utmaningar för mig själv.
(Det här med sötsakerna är förresten väldigt känsligt om man läser på forum för gravida. Argumentet “JAG ÅT MASSA SOCKER UNDER GRAVIDITETEN OCH MIN BEBIS FÖDDES HELT NORMALSTOR!!! OCH MÅR JÄTTEBRA!!! MHM MHM!!!” är oerhört flitigt förekommande. Jag hör sällan det argumentet i andra debatter om statistiskt ökade risker för saker. “JAG HAR ALDRIG BILBÄLTE PÅ MITT BARN OCH HON HAR MINSANN ALDRIG SKADATS I EN BILOLYCKA!” Naturligtvis tycker jag att mammor som inte sätter bilbälte på ungarna är betydligt mer problematiska än de som njuter av kakor under graviditeten – det är helt enkelt helt olika riskökningar och typer av risker man utsätter barnen för. Men argumentationstekniken är ju tämligen analog).

Går mitt nörderi bara ut på att INTE äta saker alltså? Det låter ju hälsosamt, och så är det naturlgtvis inte. Saker jag konsumerar i rejäla mängder är:
– frukt, framförallt ekologisk frukt och frukter där man inte äter skalet (banan, kiwi, passionsfrukt, apelsiner) och där man därför får i sig mindre pesticidrester när man äter dem
– grönsaker och rotfrukter (ekologiskt ibland, men ska man välja mellan ekologiska frukter och grönsaker är frukt mer prioriterat eftersom man oftare hitta pesticidrester på frukt än på grönsaker). Lök av olika sorter är min älskling, jag stoppar det i alla möjliga såser och soppor och grytor och tänker knappt på det som en grönsak. Morötter som knapras på medan jag lagar mat är en annan trevlig sak.
– linser och bönor. Såklart, eftersom jag är vegetarian, men jag behöver boosta mitt järnvärde lite extra (barnmorskan jag har började hata mig när jag sa att jag inte äter kött), så båda huvudmålen innehåller linser eller bönor.
– torkade aprikoser – för att det är så gott, och för att de också hjälper till med järnvärdet.
– C-vitaminrika saker till varje måltid för att öka järnupptaget; upptaget av icke-hemjärn (alltså det järn som finns i vegetabilier) kan öka med fyra till fem gånger vid en måltid om man konsumerar C-vitamin motsvarande en apelsin, typ. Jag brukar äta en kiwi till förrätt + en tomat i sallad till maten, eller dricka apelsinjuice som måltidsdryck.
– jordnötssmör, i och med att jag inte äter ost, att det mättar bra samt att det kan ge ett litet järntillskott om man tar det ihop med något c-vitaminrikt.
– svamp, svamp och åter svamp. För att jag tycker det är så sjukt gott, helt enkelt.

Och hur kan då detta arta sig i praktiken? Ja, det här mongolånga inlägget är troligen bara en inledning till en matbildskavalkad som ska börja så fort jag har lokaliserat min kamerasladd, men såhär åt jag till exempel idag:

Frukost: Ekologisk naturell yoghurt, müsli med bovete, torkade fikon, havregryn, mandlar och annat smaskens samt en skivad banan

Mellanmål: Hembakt rågbröd med jordnötssmör och en kiwi

Lunch: Currygryta med röda linser, krossade tomater, lök och vitkål, fullkornspasta och apelsinjuice som måltidsdryck (och lite torkade aprikoser till efterrätt)

Mellanmål: Kiwi, passionsfrukt, mörk choklad och en god bok. (Fast nej, den åt jag visst inte, den var bara god ändå).

Middag: Pannkakor (gjorda på havremjölk) med spenat i smeten, och en fyllning med hackade hasselnötter och mandel, hackade torkade aprikoser och kikärtor i sojasås (godare än vad det låter, ruskigt och väldigt gott faktiskt).

Och efter all denna mat var jag så utslagen över hur fantastiskt det är att äta, tänka och laga detta magnifika fenomen, MATEN, att jag var tvungen att delge er allt detta.
Puh.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply