(Churchill sa ju förresten inte ”blood, sweat and tears”, han sa ”blood and sweat, toil and tears”, men det har retorikförbättrats av generationerna efter det för att det låter snyggare med bara de tre. Och ”toil” är liksom inte lika häftigt, lika tidlöst mänskligt, som de andra).
Mitt järnvärde var lågt när jag var hos barnmorskan sist och jag har de senaste dagarna börjat må skit, så idag fick det bli avhopp från den mer icke-animaliska linjen och helt fräckt blodpudding till lunch. Som tur är älskar jag blodpudding och har haft cravings efter det ett tag nu, så det var ju en bonus. 100 g blodpudding innehåller faktiskt det järnbehov man har per dag som gravid/ammande, vilket annars, med annan mat, är typ omöjligt att komma upp i (framförallt om man vill få i sig några andra näringsämnen också, och inte bara hetsa efter järn hela dagarna). Jag tar ju järntillskott, men eftersom jag sjunkit såpass mycket var det ändå på sin plats att boosta lite.
Sovit en timme extra också mitt på dagen, så nu är livet lite mer uthärdligt.
No Comments