Ingen skola denna fredag heller, eftersom min naturkunskap har slutat men mitt nya schema i och med period två inte har börjat. Förra fredagen tillbringades med att jag spenderade omotiverat mycket pengar för att vara jag i Stockholm (egentligen inte så mycket men jag får ångest av att spräcka hundralappar, så jag är rätt dålig på att hantera pengaförluster), men idag ska jag träna. Ett core-pass elva och ett aerobics-pass fem, och så plugga emellan (om jag orkar gå på aerobicsen). Så nu vet ni vart ni ska gå för att stalka mig. Träning på Friskis Väderkvarnsgatan, följ mig sedan vidare när jag klipper mig på Fancy Style, för att efter det iaktta mig när jag pluggar biologiprov på spunk! Oooh vilken attraktiv händelse. Eller inte.
Fortfarande inget internet. Min bror har suttit och försökt med datorerna under natten. Återigen kan jag somna till ljud av tangentbordsknatter från undervåningen.
Jag tror att ljudet av någon som skriver på ett tangentbord är ett av de ljud jag tycker allra mest om att lyssna till.
Jag tycker om sådana där saker. Ljud. Strukturer.
Att blunda och lyssna till saker, eller oh, att blunda och känna på saker. (…inte på något suspekt vis.) Världen ser helt annorlunda ut om man blundar.
”Mitt huvud dunkade som en asfalteringsmaskin.”
Åh. Gamla ljuva citat. Men faktum är att jag har ganska ont i huvudet. Glädje är dock enkel att ge mig. Kommentera eller dö.
3 Comments
HAHAHAHAHAHA med tanke på min förra kommentar tyckte jag det blev rätt kul att din bror blev den som nu försöker fixa datorn.
Jag tycker om att blunda och känna skuggor. Jag vet inte riktigt om det är kyla och värme eller om man faktiskt SER eller kanske hör om något går förbi och skapar skuggor eller om man har ett sjätte sinne men det är. Mysigt.
Du verkar alltid göra dig själv upptagen. Det gör dig rätt cool. Och jag kan inte sluta tänka på när du sjöng shake it up shekerim i kön till UppCon för det får mig att ångra att jag inte åkte upp och såg på musikskolans melodifestival. bah.
jag saknar dig. jävlacpvinterhelvetemedskitsnösombaraäräcklig och det är nu som du ska finnas här.
speciellt eftersom det känns som att min svenska försvinner mer och mer? vad hände med min självkännedom? jag trodde att jag hade en bra svenska, men det visade sig att så var inte fallet, utan jag har syftningsfel och konstruktionsfel och hela baletten och det gör mig deprimerad.
Sandra: Ja, lite ironiskt eller hur? 😀 Som tur var lyckades han fixa det hela. Sann lycka.
Åh. du är så… (YEAH YEAH WOW WOW!)… åh. (Det var ett positivt uttalande).
men jag kan komma till dig och ha en privatshow för dig eehheheheh! och sjunga shake it up shekerim iförd nätstrumpbyxor eller något x)
Madde:
DISSA INTE SNÖN! :'( eller okej, du får dissa snön.
jag har en massa saker att säga till dig i diskussionen om din svenska, men det känns som att det blir mer givande om jag tar mitt långa svar någon annanstans på min blogg. iofs pladdrar jag ju alltid på min blogg, så varför inte? men jag vill ju träffa dig.
JUSTJA, vi ses idag. visserligen i en större grupp men likväl. det blir mysigt.