sånt som inte får plats i andra kategorier

Världar

september 22, 2010

Jag är så van att ständigt pendla mellan Umeå och Uppsala nu. Varje gång jag ska åka, oavsett om det är från Uppsala eller från Umeå, skriker något i mig att jag inte vill. Jag vill vara kvar. Ha en permanent plats över oöverskådlig tid som är min och där jag ska få vara länge, utan att plötsligt kännas att jag ska ryckas upp direkt igen med de späda rötter jag redan hunnit gro.

Och nu bor jag här. I Umeå. I staden där en oproportionerlig andel kvinnor tycks vara blonda. Där vintern är evighetslång utan att jag tror att det kommer att göra mig något, för det finns sängar att bygga iden i. I lägenheten, den som ligger så centralt att jag äntligen kan få utlopp för mitt ständiga behov av att omge mig med människor utan att behöva prata med dem. Lägenheten som har så fina golv.
Och en så fin mansperson. Som luktar så gott.

Jag börjar bygga en egen värld här nu. Det finns en behaglig känsla av att allt det som har gjort mig så illa, som har gjort så ont – för det har varit så mycket, och det har gjort så ont – faktiskt är borta nu. Förflutet. Det fanns mycket som var förflutet redan i Uppsala. Det handlar egentligen inte om att jag har flyttat ifrån några problem. Men det handlar om att jag har flyttat ifrån minnen. Som om varje doft, varje plats, varje vy i Uppsala ibland verkar bära på minnen från en Ulrika som varit ledsen, liten och rädd. Och det här är något annat.

Jag vet inte om jag är lycklig nu, och det är inte hller vad jag begär. Det finns något i mig – kanske är det helt enkelt mitt intellekt – som gör att världen lätt understimulerar mig, något kopiöst. Världen kan tyckas så simpel, smutsig, banal. Jag har under nästan tio års tid kompenserat det med att göra mig själv olycklig, på olika intrikata vis. Saken med själslig smärta är nämligen att även när den är vedervärdig kan den åtminstone tyckas påtaglig, som om någonting händer.
Och det kan vara svårt att i ett trollslag bara ersätta det där med någonting annat.

Lycka är en diskussion vi inte ens behöver föra nu. Jag är produktiv. Jag läser mycket böcker. Jag sover bredvid en vacker man. Jag har – äntligen! – orkat ge mig in i seriösa politiska funderingar och diskussioner igen.
Jag dricker järnbrustabletter och äter färskost med vitlökssmak (fast inte samtidigt).

Man behöver kanske inte alltid begära så mycket mer av livet.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply