Vi ska slåss

Förresten får ni en gammal text jag hittade och som jag inte tror att jag har publicerat här förut.

Vi ska slåss
Det finns en tid på året som de kallar för ensamhet.
Jag undrar om du vill kasta dina händer i mina och eliminera just den sortens existens men varje gång jag frågar sprängs kristaller sönder i mina hörselorgan av panik… för jo min älskling det finns kristaller i öronen berättade de aldrig det för dig?

Jag har en självmedvetenhet som sträcker sig längs varje centimeter av min hud, den gör att alla texter är omöjliga att skriva och den gör att varje litet gram fett som dansar över benen är felaktigt och samtidigt fullständigt korrekt

den gör att jag vill att någon ska röra vid mig att jag vill att någon
jag upprepar:
vem som helst

rör vid mig
nu

men ingen som helst utom du
fungerar.

En tid på året de kallar för ensamhet. Och jag trodde att allt jag hade behövt var någons händer, men sanningen visar sig alltid vara annorlunda än vad man trott – och vad jag behövde var inte NÅGONS händer
var dina händer.
Dina leenden begravda i och under och mellan alla kroppsdelar jag någonsin haft, alla kroppsdelar jag aldrig högg av min egen kropp, alla kroppsdelar jag aldrig sålde på ett dansgolv när jag var tolv år gammal och lät folk jag inte kände trycka upp mig mot väggar, smaka apelsin i min mun och ge mig det värde jag aldrig i hela mitt liv upplevt att jag hade.

Jag har saknat dig så många år nu att när jag äntligen hittade dig gömmer jag mig bland moln och försöker drömma drömmar om andra saker för jag är så rädd att vakna ur drömmen som kallas du. När folk talar till mig vill jag instinktivt säga åt dem att hålla käften för håller de inte käften
håller de inte käften kanske de väcker mig
håller de inte käften kanske de tvingar mig att, ja
vakna
ur drömmen
som är du

ber till gudar jag inte längre tror på, ber till gudar jag aldrig trodde på.
Snälla min älskling. Var min. Var bara min, med alla fingrer över mina ögonlock och mina kinder och viska i mina öron och resten av mig att jag har en rätt att existera om så bara för att dina ögon ska reflekteras i mina (för jag svär, jag hade kunnat leva bara för att få vara en yta för dig att spegla dig i. Svär, på mina bara knän – och det svider att svära så, och det svider att erkänna att dessa feminina våpiga påståenden de facto är korrekta – att jag hade varit hedrad bara av att vara en spegel för dig att upptäcka din egen självgodhet i).

Lär mig hur man älskar någonting för jag vet bara hur man ligger på golv och gråter, när huden bränns, när livet känns, när livet inte känns över huvud taget för att allt man håller på att göra är att hånskratta förbi det med andra sensationer.

Vi är rymdvarelser
du är min brist på gravitation

jag vill ha dig lika mycket som vid min första kärlek
och tusen gånger mer
för min första kärlek gjorde jag allt
alla destruktiva beteenden man någonsin har kunnat prova på
gjorde jag för min första kärlek
han förde en joint mellan läpparna
och sa Goldie
du är inte som alla de andra

jag sa
inte du heller
du har ingen tankeförmåga kvar

jag älskade honom aldrig som jag älskar dig
jag älskade aldrig någonting som jag älskar dig
men de säger till mig att det är febern
jag inte har

jag har hört att febrar av det slaget
kan göra mycket för en flicka

men i armar som inte håller mig
sover jag ändå alltid lycklig.