En viss behaglig dimma idag, för att jag sovit dåligt. Men liksom lagom dåligt, för jag är så lugn. Eller så är det bara andra omständigheter i mitt liv som förvirrar, fascinerar och kanske stundtals även exalterar. (Även om de också är förknippade med viss ångest. Åh herregud. Jag vet faktiskt inte vad jag känner, och vad jag ska känna beroende på hur det utvecklar sig. Spännande va?)
En viktig upptäckt är att tidiga söndagförmiddagar tycks vara en ultimat fikatid. Så tomt, och så behagligt. Samtal gör sig bra i gammeldags soffor, med ett varmt latteglas att kupa frusna fingrar kring och en gigantisk bulle att då och då plocka bitar från. Och så lagom svagt klirrande av porslin i bakgrunden och känslan av att detta bara är en dag som precis är på väg att vakna, om den någonsin kommer vakna helt innan den vill gå och lägga sig igen.
Människor, de är så oerhört spännande. Jag tycker om att lyssna på dem, jag tycker så väldigt mycket om det. Nästan alla människor jag träffar har någon form av berättelse, jag antar att det blir så om man levt, och jag har alltid varit så förtjust i historier.
Ibland har jag tänkt att jag skulle ha velat bli dokumentärfilmare. Jag är inte säker på vad mina dokumentärer skulle ha handlat om. Mest skulle jag velat vara där, med människor, komma dem så tätt inpå livet att de glömde kameran och glömde att jag var en främling och sedan skulle dokumentären tyckas nästan lika intim som om de hade varit nakna.
Det finns så mycket man hade velat bli, antar jag.
men det är väl ganska trevligt med det man är, också.
No Comments